Fängslande om slaveriet i USA

Hedvig B

Första pingelträffen efter sommaren äger rum hos Anna. Vi har alla till denna gång läst ”Den underjordiska järnvägen” av Colson Whitehead och faktiskt har vi alla läst ut boken. Ett gott betyg med andra ord! En mycket omtalad roman som rönt stor uppmärksamhet i USA. Det är ju märkligt att detta ämne – slaveriet i USA – fortfarande är så laddat och att landet ännu inte hittat ett sätt att hantera sin mörka historia. En av våra pinglor har för några veckor sen vinkat av sin som som ska göra ett utbytesår i Kalifornien. En av hans första spaningar var att slaveriet knappt omnämns i hans lärobok i kursen ”US History”.

Vi har alla läst ett flertal böcker (vem minns inte ”Rötter”) och sett många bra filmer (12 years a slave) på temat slaveri men vi är alla överens om att denna roman tillför ytterligare perspektiv till ämnet. Den symboliska ”underjordiska järnvägen” som fungerade som ett nätverk för slavar som flydde undan förtryck är fascinerande. Vi möter slavarna Cora, Lowy och Ceasar som modigt försöker sig på att fly. En flykt som aldrig tar slut. Bilden av den vita mannen och det denne var kapabel till att göra mot en annan människa är förfärlig men vi möter också några få modiga och goda vita som med risk för sitt liv gömmer Cora i sitt eget hem.

Pinglan Karin tipsar om ”Historiepodden” som i ett av sina avsnitt porträtterar en kvinna som var engagerad i den underjordiska flyktverksamheten. Fiktionen möter verkligheten.

den-underjordiska-jarnvagen

 

 

”Den här livsviljan som huvudpersonerna har är så fascinerande. Trots allt elände de ständigt råkar ut för så lever de bara på.”

”Det normaliserade våldet är så skrämmande. Man har svårt att tro att vissa händelser verkligen kan ha ägt rum”

”Man funderar på hur man själv skulle ha handlat om man råkade ut för ett sådant förtryck. Eller vilken ”vit” skulle jag ha varit?”

 

Enhälligt pingelbetyg: 4 pinglor

 

 

Som sommarläsning hade vi även klassikern ”Dorian Grays porträtt” av Oscar Wilde. Där har vi varit lite mindre duktiga på att göra vår läxa. Ett par har läst ut den medan några andra har fastnat halvvägs i sin läsning. Pinglan Hedvig N uppmanar dock oss alla att i alla fall läsa förordet om konstens betydelse och roll. Ett högaktuellt ämne ännu idag.

Lästips: De dödas sång av Jesmyn Ward

Hedvig N

de dödas sångNi vet en sån där bok som ger en gåshud när man tänker på den i efterhand?
En sån har jag läst i sommar. (mer…)

Är det nåt fel på oss?

Hedvig B

Det undrade vi faktiskt allihopa under kvällens pocketpingelträff hos Mia vid Gaperns strand. Boken som avhandlades var ” Alvernas liv av Muriel Barbery.  Vi hade utlovats en ”läsupplevelse som efterlämnar en längtan efter stillhet, harmoni och allt som är vackert i livet” (Beas bokhylla) och en ”drömsk och fängslande historia som genomsyras av hopp om försoning och en bättre värld”, som ” mycket väl kan vara början på en ny era inom den franska litteraturen” (le parisien).IMG_2174(3)

Nu sitter vi här i blåsten (det blåser 19 sekundmeter i byarna på Gapern) som sju stora frågetecken. Särskilt då vi tidigare läst Muriel Barberys ” Igelkottens elegans” som vi alla gav bra betyg. Men den här boken – nej. Vi dividerar nu om vi ska ge den en etta eller tvåa. (mer…)

Nordisk fauna – fascinerande noveller

Mia D

Nordisk faunaAndrea Lundgrens novellsamling ”Nordisk fauna”  (Natur och Kultur) är en annorlunda och intressant läsning som lämnar en krypande känsla av obehag efter sig. Sex – ganska långa – noveller där vi i var och en möter en människa som befinner sig i någon slags kris. Flickvännen som ska lämna storstaden och flytta till sin pojkvän i Norrland, det lilla flickebarnet på oönskat besök hos sin frånskilda pappa, den hysteriskt väntande flickvännen som inte kan fokusera på något annat än stunden då pojkvännen ska komma hem eller den ensamma religionshistorikern som förirrat sig in i sin egen forskning om änglar. Det är inte uppenbart vad som är det egentliga problemet men allt eftersom kryper krisen närmare och en slags upplösning – kan man tala om förvandling? – av huvudpersonens identitet och liv bildar liksom ett  klimax i berättelserna. I varje novell står även ett djur i fokus som en tyst iakttagare, ibland en lockelse. Det är mycket suggestivt och språket är glimrande vackert. Människa, djur och natur i en mystisk symbios.

Sorglig och smärtsam läsning, men samtidigt så vackert och hoppfullt

Mia D

mitt hat»I fredags kväll tog ni livet av en enastående människa, mitt livs kärlek, min sons mor, men mitt hat får ni inte.«

Antoine Leiris lilla bok ”MItt hat får ni inte” (Atlantis förlag) är nog bland det starkaste och mest  berörande om sorg som jag någonsin läst. Den är nedskriven under de närmaste veckorna som följde den fruktansvärda terrorattacken mot konserthallen ”Bataclan” i Paris 13 november 2015.

Denna natt förlorar han sin livs kärlek, Hélène,  och blir ensam kvar med deras 17 månader gamla son, Melvin. Dagen efter skriver han ett facebookinlägg där han riktar sig mot förövarna. Han säger sig aldrig kunna förlåta dem, men han vägrar samtidigt att hata dem.

”Så nej, jag tänker inte ge er gåvan att hata er. Det har ni visserligen strävat efter, men att svara på hat med vrede skulle vara att ge efter för samma okunnighet som gjort er till en ni är.”

Facebookinlägget sprids över hela världen och far & son får massor av brev och presenter från människor som gripits av deras sorgliga öde men också av de starka orden om att inte hata Under veckorna fram till begravningen så skriver Antoine någon form av dagbok för att kunna bearbeta sin sorg och sina tankar. Hur går man vidare? Hur orkar man att fortsätta leva när hela ens tillvaro slagits i spillror? Kärleken till lille Melvin, som är så liten och inte kan förstå vad som hänt, som ännu inte har orden för att kunna fråga varför mamma inte kommit hem, hjälper Antoine att leva vidare. Det är som sagt så oerhört starkt och berörande! Jag grät från första sidan till den sista. Så sorgligt och samtidigt så vackert! Läs den!!!