För drygt 10 år sedan ärvde jag en kokbok av en kollega på Arla. Han hade bott i London några år och talade sig varm för denne nye hete kock som alla Londonbor köade för att få äta hos. En stjärna var född! Jamie Oliver var hans namn.

Jamie har utvecklats lite på 10 år…

Jag ska ärligt bekänna att jag inte lagade speciellt många rätter ur denna kokbok, men var ändå vansinnigt road av att bläddra i den och titta på hans matlagningsprogram. Detta var på den tiden dessa fenomen var nymodigheter.

Sedan dess har kokboks- och matlagningsprogramsmarknaderna formligen exploderat. Kockar som lagar, bedömer, slickar, intervjuar och sjunger sig igenom TV-show efter TV-show. Ostkakor i motljus och rostiga gamla kakaoburkar har fotats med dimmig lins och prytt omslagen på tonvis med kokböcker genom åren. Läs resten av inlägget…

Jag gillar pocketböcker. Jag tycker om hur både sidor och pärmen blir böjda och tummade. Jag tycker att det är ytterst tillfredställande att sätta tummen mot långsidan och låta sidorna smattrande passera och ge ifrån sig små vindpustar och ett swoschande ljud.

Svårt val men swoschet vinner nog…

Men samtidigt är jag ju något av en tekniknörd. En som älskar att testa nya grejer, med svepande fingerfärdighet smeka telefonens stora blanka skärm och vara först med det senaste.

Därför måste jag skriva detta inlägg om nya bokformat. Pinglan Katta reflekterade redan för nästan ett år sedan om huruvida bokhyllan var ett minne blott, till förmån för läsplattan. Nu har jag testat. Läs resten av inlägget…

Sen torsdagkväll. Slutet på en arbetsvecka närmar sig. Zappar lite trött mellan kanalerna.På väg att krypa till sängs efter att ha slötittat på Debatt där Belinda Olsson funderar över huruvida ”Mot alla odds”(SVT’s nya underhållnings- program dår en grupp handikappade är ute på en strapatsrik expedition i Afrika) är kränkande eller inte, och jag är för trött för att orka ha en åsikt.

Så plötsligt lyses torsdagskvällen upp av påannonseringen av kvällens franska film. Härligt att SVT då och då förgyller TV-kvällen med fransk film, men varför alltid denna sena sändningstid?

Hur som helst, igår kväll sögs jag in i en riktig feel-good film. Filmatiseringen av Anna Gavaldas roman Tillsammans är man mindre ensam är precis vad jag behöver denna kväll! Småputtrig dialog, härliga franska miljöer och ett förutsägbart men ändå så där skönt lyckligt slut. Filmen gör dock inte riktigt boken rättvisa. Ganska kort och därmed lite forcerade scener till skillnad från boken där man verkligen hinner lära känna såväl personerna som miljöerna. Man kan ju inte låta bli att charmas av denna historia om tre ensamma själar i Paris som finner varandra och såsmåningom lyckan. I filmen når de som sagt fram till lyckan alltför snabbt,  men vad gör väl det? Audrey Tatou är så söt och så fransk och filmen håller mig vaken ända in på småtimmarna en helt vanlig torsdag.

Man kan tycka att Anna Gavaldas böcker är lite väl lättsamma och tillrättalagda, men ibland är det just det som man behöver. Nu blev jag sugen på att ta mig an några fler titlar av henne som jag har liggande i pockethögen. Lite fransk feel-good kan väl aldrig skada!

I takt med att Pocketpinglorna ringlat sig allt längre över 40-årssträcket – desto mer vältränade har vi blivit. Trots att horisontalläge med en god bok är önsketillståndet så är vi klokare än att bli några passiva soffpotatisar. Det är klassiker av alla de slag, Göteborgsvarv, intensiva löpturer, karate och ridning. Det är någonting som händer där kring 40-årsstrecket som gör att man får en extra kick att ta tag i sin situation. Plötsligt känns det att man blivit äldre – och nu gäller det att mota Olle i grind. Därför är det också svårt att motstå en bok som heter ”Träna dig 10 år yngre”, av Shirin Djavidi utgiven av Fitnessförlaget som är en del av Bonnier Fakta.

Shirin Djavidi är personlig tränare och aerobicsinstruktör och extremt vältränad och snygg. Hon gillar sin kropp och därför är boken en orgie i färgstarka fotografier av Shirin i olika poser i vackra miljöer.  På omslaget sitter hon lutad mot en vägg med blänkande armmuskler, fuktiga läppar och lätt särade ben… Ja, nu låter jag kanske lite ironisk eller rent av avundsjuk, men fotografen Andreas Lundberg har gjort ett fantastiskt bra jobb och jag tycker att det är de snygga bilderna och de enkla övningarna som gör den här boken värd att läsa.

Läs resten av inlägget…

Det verkar vara den mest korrekta översättningen av titeln på Ian McEwans roman Atonement. Den svenska titeln är Försoning men täcker egentligen bara en del av berättelsen, eftersom den både handlar om att försonas med gamla fiender, men ännu mer om man kan sona sina synder – och i så fall hur.

Briony Tallis är en fantasifull flicka som till en släktträff på den engelska landsbygden, strax före Andra världskriget skrivit en pjäs som hon vill sätta upp så snart kusinerna anländer.

Till sin stora besvikelse blir det ingen uppsättning men däremot uppfattar hon att andra drama utspelar sig under helgen. Bortsprungna tvillingar, sin storasysters förförelseakt i biblioteket och ett överfall. Då Briony är en romantiskt lagd ung dam med livlig fantasi blir det svårt för henne att hålla reda på vad som egentligen hänt och inte. Läs resten av inlägget…