Alltings början av Karolina Ramqvist
.
Filmklippet ”Män som näthatar kvinnor”, en trailer som publicerades inför SVT’s granskning av näthatet i februari i år, skakade om mig rejält. Orden som de utsatta kvinnorna (journalister och kulturarbetare) läser upp en efter en är så ofattbart vidriga att ingen kan känna sig oberörd. Vem kommer på att formulera sådana förfärliga saker och vad är det som skapat ett sådant starkt hat hos de män som uppenbart känner sig nödgade att skicka sådana brev? Jag blev som sagt alldeles tagen.
Denna upplevelse gjorde mig därför nyfiken på Maria Svelands bok ”Hatet” som gavs ut i debattens kölvatten och passande nog på kvinnodagen den 8 mars. Ett av många hatbrev hade skakat om Sveland extra mycket (det som hon läser upp delar ur i filmklippet) och ”tvingat” in henne i ett projekt att undersöka hatet och dess ursprung. Hon gör ett grundligt researcharbete där hon med hjälp av intervjuer samt granskning av artiklar, bloggar, chatforum och tv-sändningar försöker att kartlägga det som hon ser som en växande antifeministisk rörelse i Sverige. Hon driver en tydlig tes och tenderar kanske att stundtals vara ganska ensidig i sin retorik, men det var för mig en lärorik och intressant läsning. Men än mer lärorik visade sig den efterföljande debatten om Svelands status som feminist vara och det har bl.a. lett till många och långa diskussioner hemma hos mig med maken.
”Hello there Old Sport!” Sett filmen som alla pratat om det senaste året och kunde inte låta bli att snappa upp termen.
Karin och Mia har redan mycket förtjänstfullt redogjort för sina läsupplevelser av F. Scott Fitzgeralds klassiker, så därför tänkte jag bara skriva några rader om själva filmupplevelse.
Första halvan var tämligen medioker. Eller kanske ok, men lite störande. Över huvud taget finner jag filmer som överskrider tvåtimmarsgränsen helt obefogade. Det går liksom en magisk gräns där, tid därutöver tenderar jag uppleva som utfyllnad. Då denna film även visas i 3D kändes det ännu mer uppenbart då flygningar över Gatsbys chateau och dansgolv avlöste varandra. (Läs mer…)
Boken ligger fortfarande på topplistorna här i USA trots att den har nästan 10 år på nacken.
Jag tillhör den minimala skara i bekantskapskretsen som inte sett, och därmed inte kunnat älska, ett enda avsnitt av Downton Abbey. Så att läsa Julian Fellowes roman Snobs var ett snabbt och enkelt sätt för mig att förstå vad jag gått miste om.
Ganska ordinär handling
Ok, vacker men högst ordinär ficka gifter sig med tråkig men välbeställd och lite blåblodig tror jag visst, man för att klättra på societetsstegen. Hon upptäcker snart att han är outhärdligt tråkig och dessutom en usel älskare. Så istället söker hon lust och fägring i en karismatisk och väldigt sänghalmskompetent såpoperaskådespelare.
Men eftertankens kraka blekhet slår ner hårt när tillgången till de eftertraktade eventen, festerna och jakttillställningarna stängs för henne. När ”30 minuter av fullständig njutning, några gånger i veckan” inte kan kompensera för det rika och statusfyllda leverne hon hade access till med sin greve, återvänder hon till sin man.
En man som hon nu lär sig att uppskatta som ”ett parti gott nog” för att fortsätta sitt liv med. Visserligen i en miljö och tempo som mer påminner om en 60-årings, men hon vet alternativet och det lockar inte nämnvärt.
Krasst och med en massa ingående intriger med svärmödrar, societetsdamer, lycksökare och mer eller mindre ärliga bekantskaper målar Fellower upp en både underhållande och fascinerande berättelse som utspelar sig i dagens England. (Läs mer…)
Vår senaste pinglebok är Little Bee av Chris Cleave (Brombergs). Den handlar om en ung flicka, Little Bee från Nigeria, som ensam tar sig till England på flykt från ”de onda männen”. Men den handlar också om Sarah, som Little Bee söker upp i England. Deras vägar korsades två år tidigare på en strand i Nigeria, och där hände något fruktansvärt.
Sarah är nybliven änka och lever tillsammans med sin lille son Charlie, som jämt går klädd i Batman-kostym. Hennes mans död hänger också ihop med Little Bee´s ankomst till England.
Berättelsen är uppbyggd på tillbakablickar både från Little Bee och Sarah, och det vinner den på. Språket är rakt och enkelt, men blir ibland (Läs mer…)
Den senaste tiden har min nioåring helt absorberats av Cornelia Funkes Bläck-triologi (Bläckhjärta, Bläckmagi och Bläckdöd utgivna på Opal förlag). De handlar om huvudpersonen Meggie Folchart, 12 år, som alltid har älskat böcker.
Hon bor med sin pappa som hon kallar för Mo och alla deras böcker. Mamman Teresa har varit försvunnen sedan Meggie var liten. Pappan Mo har en alldeles speciall förmåga- han kan kalla fram böckers karaktärer till verkligheten.
Hur då?
Lina: Om han läser om en person kan den personen bli verklig och komma fram ur boken. Men samtidig måste något försvinna in i boken och det var det som hände med Meggies mamma och deras två katter. Sedan dess har inte Mo vågat läsa högt ur böcker eftersom han varit rädd för att hans dotter också skulle försvinna.
En dag kommer det förfluta ikapp. Då knackar en gammal bekant till Mo, Sotfinger, på dörren och varnar för en man vid namn Capricorn. Meggie och Mo reser i all hast till faster Elinor, som äger ett mycket dyrbart och gammalt bibliotek, och där gömmer Mo boken som står i centrum för ett osannolikt magiskt äventyr – ett äventyr vars hemlighet Meggie inte bara löser utan också med stor fara själv deltar i. (Läs mer…)