Folkvandrare är vi allihopa

Hedvig N


Vi pinglor har unisont  läst ”Sapiens – En kort historik över mänskligheten” av Yuval Noah Harari. Som ju inte visade sig vara särskilt kort, varför den fått hänga med ett tag och inte avhandlats ännu. Men för min del väckte Sapiens ett intresse av människans ursprung – som jag stillat under julhelgen med att läsa Karin Bojs böcker om DNA-teknikens kartläggning av vår gemensamma historia. Först ”Min europeiska familj”, och sen köpte jag ”Svenskarna och deras fäder de senaste 11000 åren”  till min man i julklapp. Bara för att själv läsa ut den redan under julaftonskvällen!

bojs bokFörst och främst vill jag säga att omslaget till boken är missvisande. Det här är ingen bok om mannens utveckling från australopitecus till hipsterpappa. Den handlar om vad Y-kromosomer kan berätta om koloniseringen av Sverige, och det är väldigt intressant!

Båda Karin Bojs böcker har varit lite ögonöppnande för mig, men jag har också fått ”vatten på min kvarn” när det gäller vissa hemmasnickrade teser. Till exempel har jag de senaste åren börjat fundera en del över mitt eget utseende (mörkt hår och bruna ögon) som genom hela mitt liv gett mig frågor om ”var jag kommer ifrån?” Att jag kommer från Sverige tycks inte riktigt duga som svar, folk verkar anta att mörkhåriga och brunögda svenskar måste ha något annat ursprung, det vill säga någon invandrare i släkten.

(mer…)

Väggen

Pia W

Die Wand (Väggen på tyska) en modern klassiker författad av Marlene Haushofer  – en läsupplevelse som inte lämnar någon varken oberörd eller obrydd utlovades. Kan verkligen så höga förväntningar införlivas? Pocketpinglorna har svaret. 

Dystopin Die Wand (Väggen) skrevs redan 1963.

Dystopin Die Wand (Väggen) skrevs redan 1963.

En medelålders kvinna reser från stan för att besöka sin kusin i en jaktstuga i de österrikiska alperna. Hon anländer till ett tomt hus och vaknar nästa dag bara för att finna att en osynlig mur avskärmar henne från omvärlden. Efter sökande och irrande omkring i dalen blir hennes slutsats att hon och de djur som finns innanför muren är dom enda levande varelsen kvar på jorden.

Boken är en berättelse om hur kvinnan och en handfull djur tillsammans försöker överleva både mentalt och fysiskt. Hunden Luchs är hennes trogna partner och dom lever ett liv i symbios. Katterna och kon ger sällskap och delvis föda men utvecklas mer till barn som behöver omsorg och skydd.

När vintern kommer sätts hennes begränsade överlevnadstalanger på prov och för att inte bli tokig börjar hon skiva dagbok. En dag ser hon en annan människa, hennes kanske enda chans till mänsklig kontakt innan hon dör. Är detta slutet på ensamheten? (mer…)

En mörk dag i världshistorien

Pia W

9 novemeber 2016 – dagen kommer för alltid vara en av dom absolut sorgligaste i mitt liv. För det är dagen då vi svek mänskligheten genom att rösta fram en rasistisk och sexistisk galning till världens mäktigaste person, trots att vi hade ett alldeles ypperligt humant och kvinnligt alternativ.

Jag har gillat hans rapmusik både för texterna men även för gunget. Dom jazziga undertonerna förstärker ytterligare kopplingarna till hans förfäder.

Jag har gillat hans rapmusik både för texterna men även för gunget. Dom jazziga undertonerna förstärker ytterligare kopplingarna till hans förfäder.

Under de sista dagarna innan det amerikanska valet hade jag Jason Diakités, ja Timbuktu ni vet, röst i mina lurar. Tillsammans med journalisten och författaren Mustafa Can har han skrivit boken En droppe midnatt, en familjeberättelse som virvlar fram och tillbaka mellan USA och Malmö, mellan slaveriets Södern och det skånska svennelivet och från 5i12rörelsens prisutdelning i riksdagen  till snortande av kokainlinor på en skitig svartklubbstoa.

Jasons liv har mist sagt varit rörigt. Skitrörigt! Men med tiden förstod han att det enda sättet att hitta en linje att hålla fast vid, var följa familjens spår tillbaka till USA.

För att förstå sig själv men även sin pappa företar han en både fysisk och mental resa. Upptäckterna som görs är känslomässiga och studom chockerande.

Hur i hela friden kan hans förfäder vara hängivan Trumpanhängare? Och varför la farfadern sina surt förvärvade servitörsdollar på en dyrbar treanchcoat och fancy skor? (mer…)

Smart spänning

Pia W

Ett gäng Aussie Stay Home Moms har huvudrollerna i Liane Moriartys bästsäljare Stora små lögner. Ja, dom och deras ungar, äkta makar, vänninor, mammor, exmakars nya fruar etcetera då så klart.

q

Moriarty har en speciell förmåga att skapa spänningsromaner utan att hamna i klichéträsket. Det vardagliga blir intressant, det välkända misstänkt och tillsynes ytliga relationer visar sig ha en djupare och mer invecklad förankring. Till och med jag som är en spänningsallergiker sällar mig till Lianes globala hyllningskör.

I Stora små lögner lär vi känna den unga nyinflyttade mamman Jane och hennes son Ziggy. Jane blir genast accepterad av kärntruppen av mammor på pojkens nya skola medan den andra falangen är mer intresserade av att få Ziggy utslängd eftersom en av deras döttrar påstår att han slagit henne. Vem ljuger och varför? (mer…)

Smärtsamt vackert om sorg

Mia D

En på samma gång nästan olidligt vacker och smärtsam roman, eller egentligen någon slags memoar, har jag fullständigt uppslukats av under några dagar. Nämligen Tom Malmqvists ”I varje ögonblick är vi i-varje-ogonblick-ar-vi-fortfarande-vid-livfortfarande vid liv”  (Natur och kultur). Med en oerhörd detaljrikedom skildrar Tom den fruktansvärda tragedi han fick genomleva för några år sedan då hans fästmö Karin, som väntade deras gemensamma barn, plötsligt insjuknade i slutet av graviditeten. Barnet, en liten flicka, fick förlösas akut i förtid men Karin stod inte att rädda. Samtidigt som Tom måste ta avsked av sin älskade Karin under några dramatiska dagar på intensiven måste han också orka leva för sin dotter Livia, som tillbringade sina första veckor på neonatala avdelningen på samma sjukhus.

Ja, ni hör! Hur kan någon människa ta sig igenom en sådan smärta? (mer…)