Lästips: De dödas sång av Jesmyn Ward

Hedvig N

de dödas sångNi vet en sån där bok som ger en gåshud när man tänker på den i efterhand?
En sån har jag läst i sommar. (mer…)

Är det nåt fel på oss?

Hedvig B

Det undrade vi faktiskt allihopa under kvällens pocketpingelträff hos Mia vid Gaperns strand. Boken som avhandlades var ” Alvernas liv av Muriel Barbery.  Vi hade utlovats en ”läsupplevelse som efterlämnar en längtan efter stillhet, harmoni och allt som är vackert i livet” (Beas bokhylla) och en ”drömsk och fängslande historia som genomsyras av hopp om försoning och en bättre värld”, som ” mycket väl kan vara början på en ny era inom den franska litteraturen” (le parisien).IMG_2174(3)

Nu sitter vi här i blåsten (det blåser 19 sekundmeter i byarna på Gapern) som sju stora frågetecken. Särskilt då vi tidigare läst Muriel Barberys ” Igelkottens elegans” som vi alla gav bra betyg. Men den här boken – nej. Vi dividerar nu om vi ska ge den en etta eller tvåa. (mer…)

Nordisk fauna – fascinerande noveller

Mia D

Nordisk faunaAndrea Lundgrens novellsamling ”Nordisk fauna”  (Natur och Kultur) är en annorlunda och intressant läsning som lämnar en krypande känsla av obehag efter sig. Sex – ganska långa – noveller där vi i var och en möter en människa som befinner sig i någon slags kris. Flickvännen som ska lämna storstaden och flytta till sin pojkvän i Norrland, det lilla flickebarnet på oönskat besök hos sin frånskilda pappa, den hysteriskt väntande flickvännen som inte kan fokusera på något annat än stunden då pojkvännen ska komma hem eller den ensamma religionshistorikern som förirrat sig in i sin egen forskning om änglar. Det är inte uppenbart vad som är det egentliga problemet men allt eftersom kryper krisen närmare och en slags upplösning – kan man tala om förvandling? – av huvudpersonens identitet och liv bildar liksom ett  klimax i berättelserna. I varje novell står även ett djur i fokus som en tyst iakttagare, ibland en lockelse. Det är mycket suggestivt och språket är glimrande vackert. Människa, djur och natur i en mystisk symbios.

Sorglig och smärtsam läsning, men samtidigt så vackert och hoppfullt

Mia D

mitt hat»I fredags kväll tog ni livet av en enastående människa, mitt livs kärlek, min sons mor, men mitt hat får ni inte.«

Antoine Leiris lilla bok ”MItt hat får ni inte” (Atlantis förlag) är nog bland det starkaste och mest  berörande om sorg som jag någonsin läst. Den är nedskriven under de närmaste veckorna som följde den fruktansvärda terrorattacken mot konserthallen ”Bataclan” i Paris 13 november 2015.

Denna natt förlorar han sin livs kärlek, Hélène,  och blir ensam kvar med deras 17 månader gamla son, Melvin. Dagen efter skriver han ett facebookinlägg där han riktar sig mot förövarna. Han säger sig aldrig kunna förlåta dem, men han vägrar samtidigt att hata dem.

”Så nej, jag tänker inte ge er gåvan att hata er. Det har ni visserligen strävat efter, men att svara på hat med vrede skulle vara att ge efter för samma okunnighet som gjort er till en ni är.”

Facebookinlägget sprids över hela världen och far & son får massor av brev och presenter från människor som gripits av deras sorgliga öde men också av de starka orden om att inte hata Under veckorna fram till begravningen så skriver Antoine någon form av dagbok för att kunna bearbeta sin sorg och sina tankar. Hur går man vidare? Hur orkar man att fortsätta leva när hela ens tillvaro slagits i spillror? Kärleken till lille Melvin, som är så liten och inte kan förstå vad som hänt, som ännu inte har orden för att kunna fråga varför mamma inte kommit hem, hjälper Antoine att leva vidare. Det är som sagt så oerhört starkt och berörande! Jag grät från första sidan till den sista. Så sorgligt och samtidigt så vackert! Läs den!!!

De kommer att drunkna i sina mödrars tårar

Hedvig B

De kommer drunknaDenna vårkväll träffades vi hemma hos Karin vid Frykens strand och boken som avhandlades var Johannes Anyurus roman De kommer att drunkna i sina mödrars tårar (Norstedts) som kändes skrämmande aktuell efter 1-årsdagen av terrordådet på Drottninggatan i Stockholm. Överlag var vi alla överens om att detta är en viktig roman och en intressant läsupplevelse. Några tankar som kom upp…

”För tankarna till Margaret Atwoods dystopiska samhällsskildringar. En skruvad verklighet som ändå känns realistisk och möjlig inom en överskådlig framtid.”

”Vackert och poetisk språk men ibland lite ojämn”

”En bok som ska läsas inte lyssnas på”  (Vittnar pinglan om som lyssnat till boken då de många berättelsenivåerna var svåra att följa med i.)

”Svåra ämnen som väcker många frågor. Frågor som inte är lätta att besvara.”

Betyg: 4 pinglor

pocketpinglor 180417