Sommarläsning:
En stund är vi vackra på jorden av Ocean Vuong
Hamnet av Maggie O´Farrell
.
En tunn eller tjock Nobelpristagare?
Rusade genom Centralen häromdagen men gjorde en tvärnit när jag kom till PocketShop. Jag hade ett uppdrag: att köpa en bok av en Nobelpristagare.
Nästa bok i Pingelklubben är en valfri Nobelpristagares alster. Efter en snabb scanning genom den framgooglade listan kunde jag konstatera att jag bara lyckats ”bocka av” ett tiotal hittills.
Vilken skulle jag välja?
Jag kastades brutalt mellan ett snabbt överslag på hur många timmar jag egentligen skulle hinna med att läsa innan nästa träff, och vad jag kände mig mest sugen på.
Resultatet blev en helgardering
- Först en tunnis som jag tar till om jag inte lyckas få loss en massa härliga lästimmar: Pär Lagerqvists diktsamling Aftonland. Kändes spännande både för att den fått fin kritik och att mina tidigare erfarenheter av diktsamlingar är starkt begränsade. Dags att ändra på det nu!
- Sedan en tjockis vars baksidestext gör att jag vill låsa in mig och bara prioritera en massa lästimmar den närmaste månaden: The Bad Girl av årets litteraturpristagare Mario Vargas Llosa. Kan knappt bärga mig!
Men det allra trevligaste jag fick med mig hem var kanske påsen jag bar hem allt i… 😉
Hörni pinglorna: Vilka böcker har ni valt?
Har nu monterat upp alla nyinköpta bokhyllor och börjat packa upp kartongerna. Tänkte ta den första olästa boken av en Nobelpristagare som jag hittar. Återkommer !
Har precis beställt Harry Maritnssons Aniara. Passar perfekt nu när jag nyss avslutat en kurs i transpersonell psykologi som lett mig in på funderingar kring vår/min enigheten med kosmos och den andliga fattigdom vi lever i…..
Hade också tänkt läsa Aniara, men väljer nog Gabriel Garcia Marques ”Hundra år av ensamhet” istället. Jag läste den på gymnasiet och hatade den. Nu är jag förhoppningsvis lite mer mogen, men främst nyfiken på varför jag inte gillade den. Jag har för mig att jag tyckte den var ”overklig” och från en tonåring som gillade Tolkien och Narnia låter ju det lite konstigt.
Ja, jag kämpar som sagt med Doris Lessing men tror att jag snart ger upp. Får försöka hitta någon tunn och snabbläst nobelpristagare om jag ska hinna till Annas middag. Eller så kan man kanske ”fuska” och hänvisa till någon man läst tidigare.
Hemingway är alltid mysigt – och han skriver ganska kort också! 😉
Den första jag hittade var Albert Camus, Pesten. Så den läser jag nu (för första gången)