Anne Holt om hatet i Norge

Anne Holts senaste thriller skrevs före det ofattbara terrordådet i Norge. Men efter tragedin känns boken högst aktuell – jag förstår att Holt känt hatet mot olika minoriteter som lurar under ytan i det norska samhället. Obehagliga, hätska yttringar som märks i tidningarnas kommentarsfält och främlingsfientliga partiers ökade popularitet. Människor som är annorlunda märker det i bemötandet, i blickar som kanske blänger och utstrålar ogillande.

I ”Frukta inte” mördas en kvinnlig biskop på julafton när hon är ute och promenerar. På kort tid hittas också en ung, prostituerad flyktingpojke död, en drogberoende konstnär och en lesbisk kvinna. Kriminologen Inge Johanne Vik har fått statliga medel för att forska om hatbrott. Hon kommer organisationen ”The 25’ers” på spåren – en sammanslutning av kristna och muslimer som förenas av ett gemensamt hat mot homosexuella. Är mördaren någon som hatar homosexuella så mycket att han drivs att döda? Kriminalkommissarie Yngvar Stubö söker en familjehemlighet som den mördade biskopens man till varje pris vill dölja.

Frukta inte är en hyfsad spännande roman, men lite för invecklad för min smak. Den har, som i många av Holts böcker, mycket fokus på skildringar av personer, relationer och samhällsproblem vilket går ut över spänningen och tempot. I varje kapitel presenteras ett nytt namn och det blir lite svårt att hålla ordning på alla personer till slut. Man förstår att allt har ett samband men inte hur.  Anne Holt knyter ihop alla trådarna i slutet på ett skickligt sätt och då ökar också tempot.

Det mest intressanta i boken är skildringarna av hatet som grupper av människor samlas kring och som känns så aktuellt just nu. Man undrar varför människor har ett sånt behov av att hata – hat som riktar sig mot människor som lever på ett annat sätt eller har en annan kultur? I boken får Inger Johanne Vik besök av en gammal studiekamrat från USA som jobbar för America Poverty Law Center, APLC, en organisation som kartlägger hatgrupper och fundamentalism och arbetar för tolerans och öppenhet. Det visar sig att det finns över 900 olika grupper i USA som förenas av ett gemensamt hat mot någon annan grupp. Ofta är det i guds namn de hatar. Det kan vara grupper av typen Ku Klux Klan som hatar svarta, Institute for Historical Rewiev som förnekar förintelsen, grupper som hatar sydamerikaner, bögar eller svarta separatiströrelser som vill bli av med alla vita.

Jag googlar och finner att en organisation som heter Southern Poverty Law Center finns på riktigt och arbetar med att bekämpa hatgrupper – efter den 11 september är det gruppen Jihad Against Islam som växer i styrka – en grupp som liksom massmördaren Breivik hatar muslimer. I boken för huvudpersonerna diskussioner kring vad man kan göra för att stävja hatet. Alla är ense om att yttrandefriheten är okränkbar och inte får inskränkas. Samtidigt har Internet skapat nya arenor för dem som vill piska upp en hatisk stämning mot olika grupper av människor. När blir det ett hatbrott och när är det bara rätten att uttrycka en åsikt? Här hemma har Värmlands Folkblad bestämt sig för att stänga ner möjligheten att kommentera artiklar, eftersom många kommentarer var fyllda av främlingsfientlighet, hat och intolerans. Det är ju ett sätt att i alla fall inte hjälpa till att sprida hatet.

Anne Holt i DN Kultur om terrorattackerna i Norge.

Katarina L

Kommentarer: 2

  1. avatar
    Mia 2011-08-05 at 08:48

    Mycket intressant det här om hatet som ligger och pyr och frodas ute på nätet och vilket sätt som är det bästa att bemöta det med. Svåra frågor verkligen!

    Något annat jag också tycker är intressant är under vilka former man bearbetar ett sådant här trauma som skedde i Norge och som påverkat oss alla så starkt. Många av de drabbade och överlevande skriver om sina upplevelser på sina bloggar och det är många gånger väldigt starka texter skrivna ganska nära i tid. Undrar när och om vi kommer att möta det som hände ute på Utöya i skönlitterära former. Till det behövs nog ganska mycket distans i såväl tid som rum tror jag. Det har väl tagit ganska lång tid innan fått ta del av 9/11 i fiktiv form (romaner och film).

  2. avatar
    Hedvig N 2011-08-05 at 05:52

    Jag läste Anne Holt i DN om terrordådet och tyckte det var mycet tänkvärt och bra. Att VF stängt ner sina kommentarsfält är ett riktigt bra beslut. Problemet är att när tidningar inte modererar inläggen på allvar så ger man ju hatarna fritt spelrum. Kommentarsfält är helt OK om det är en dialog mellan tidningen och läsarna, och man förhandsgranskar inläggen,men så är det tyvärr sällan. ”Dyngspridarna ” får härja fritt.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *