En paus

Mia Fredricksen hamnar i ett tillfälligt psykotiskt tillstånd och tas in på sinnessjukhus när hennes make, Boris efter 30 års äktenskap, meddelar att han vill ta en ”paus”. ”Pausen” visar sig vara en ung fransksyska och Mias tankar exploderar, rikoschetterar och krockar med varandra likt popcorn i en mikrovågspåse.


Boken inhandlades på årets Bok och Biblioteksmässa i Göteborg och avnjöts mycket passande under tidiga morgnar (som en följd av  svårbotad jet lag) i NYC.

Oj vilket fantastiskt språk hon har, hon Siri Hustvedt. Att läsa hennes texter är som balsam för själen och boken Sommaren utan män får mig att både le och förargas.

Efter en tid på sjukhus lämnar Mia Brooklyn för att återhämtar sig hos sin mamma i en liten håla i Minnesota. Där träffar hon inte bara sin 87-åriga mor utan även hennes bokklubbsväninnor De Fem Svanarna. Mia som är en prisbelönt poet och litteraturvetare, bestämmer sig för att leda en sommarkurs i poesi för några tonårstjejer på orten.

Med en chockartad känsla av att vara övergiven, av att vara utan den hon älskade och delat hela vardagen med börjar hon sitt läkande.

Jag tog det som en kvinna. Jag grät.
Mia är snart på fötter igen. Och när hon gråtit färdigt hamnar alla hennes nya relationer i fokus, även om tankarna på Boris och deras relation ständigt finnas närvarande.

Titeln är mycket träffande då boken beskriver Mias samtal med andra kvinnor. Det är givetvis modern och hennes åldrade Svanar men även de sju eleverna på poesikursen, och därtill en ung tvåbarnsmamma i grannhuset som lever i ett problemfyllt äktenskap.

Hon kommer till insikten att alla upplevt en förlust, att alla på ett eller annat sätt har blivit lämnade. Och att var och en hanterat det på sitt sätt – så det finns hopp.

Brevledes kommunicerar hon även med sin dotter och syster. Och med sin terapeut – via telefon. Tack vare sin dotter kan hon på håll följa utvecklingen av Boris och ”Pausens” kärleksrelation. I samtal med sin terapeut bearbetar hon och får stegvis en befriande distans till situationen.

Betyg
Trots att romanen behandlar blytunga frågor så som otrohet, död, mobbing och uppväxt, är det Hustvedts svarta humor som blir det bestående minnet. Hon har en unik förmåga att balansera mellan det bråddjupa och de humoristiska på ett sätt som gör läsupplevelsen till ren och skär njutning.

Betyget blir 4,5 pinglor av 5.

Pia W

Kommentarer: 4

  1. avatar
    Anna 2011-10-23 at 01:35

    Denna läääängtar jag efter att läsa!!!!

  2. avatar
    Mia 2011-10-23 at 06:06

    Har bara läst en roman av Hustvedt tidigare – ”Vad jag älskade” – och den var ju fantastisk. Så jag vill också läsa mera!!!

  3. avatar
    Katarina Lindström 2011-10-26 at 05:06

    Tyckte väldigt mycket om Vad jag älskade och tycker att den här boken verkar fantastisk. Ska önska mig den!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *