Spännande svensk nutidshistoria!
(Ordfront förlag)
Tavringar, fanter, bonneker, dinglare, skojare, tattare. Det har funnits många, de flesta nedsättande, benämningar på det vi idag kallar Resandefolket. När journalisten Bo Hazell år 2002 kom ut med sin bok Resandefolket – från tattare till traveller bröt han helt ny mark och öppnade en värld för många – inklusive mig. Vilket egentligen är märkligt eftersom Resandefolket är en del av vår gemensamma historia, och har levt i Sverige i ca 500 år. Boken blev en succé och sålde snabbt slut. Nu kommer den ut i en omarbetat upplaga med flera helt nya kapitel.
När boken gavs ut första gången hade den här folkgruppen börjat falla i glömska, mycket på grund av att de själva mer eller mindre gått under jorden med sin kultur. Det berättar Bo Hazell vars första kontakt med Resandefolket kom till av en slump. Han råkade höra ett telefonsamtal mellan en svensk kvinna i Örebro och hennes släkting, på ett språk han inte förstod ett jota av: Resanderomani. Författaren blev förvånad över att den här kulturen faktiskt levde kvar i det tysta, och började nysta. Att få kontakt med resande som ville berätta om sitt ursprung var dock inte det lättaste. År av tvångssteriliseringar, rasregistrering, fördomar och etnisk rensning genom bortadoptioner hade gjort dem misstänksamma mot majoritetssamhället. Lyckligtvis håller det nu på att förändras, mycket tack vare Bo Hazells banbrytande bok och det faktum att resande erkändes som en nationell minoritet i Sverige år 2000. 20-30 000 svenskar tillhör resandefolket idag.
Bo Hazell
Vad är då nytt i den nya upplagan? Jo, efter flera år av forskning har Bo Hazell lyckas kartlägga de spår av resandes historia som ännu finns kvar i vårt land. Eftersom de resande per definition inte varit bofasta är det förstås inte det lättaste. Spåren finns blott i orts- och platsnamn, vissa officiella men de flesta i folkmun/mannaminne eller på gamla kartor. I Värmland finns särskilt många: Tattarkällan i Torsby, Fantevåle i Årjäng, Skojarberget i Filipstad, Bonnekmyren i Eda är några exempel. De flesta finner man vid vatten, berättade Bo Hazell för mig när jag intervjuade honom om boken i P4 Värmland. Lyssna gärna på intervjun för att få veta mer, där hör ni också ett reportage om “tavringar/tattare” ur Sveriges Radios arkiv 1953, som avslöjar den tidens syn på resande och hur de behandlades i vårt samhälle för bara någon generation sen. När “tavringarna” själva berättar hör man ord ur resanderomani, som vi svenskar har lånat som slanguttryck. “Lattjo” till exempel som betyder god. Tyvärr finns det inte många svenskar kvar som kan tala flytande resanderomani. Bo uppskattar dem till ca 500.
I den nya upplagan skildrar Bo Hazell också de resandes situation i andra europeiska länder. Sammanfattningsvis kan jag starkt rekommendera den här boken, som är ett stycke svensk nutidshistoria det är en skam att vi vet så lite om.
Mycket intressant! Jag vet ju att resande funnits kvar i t.ex England, men visste faktiskt inte att de finns även här.
Jag läste Bo Hazells bok med mycket stort intresse, när den kom 2003, inte minst för att jag i min barn- och ungdom hade “zigenare” i min omgivning samt senare har mött romer i olika sammanhang. Det finns flera svenska pocket av intresse, som har berört mig: Sångaren Hans Calderas har skrivit “I betraktarens ögon” och Isabel Foncesa ” Begrav mig stående”. Den senare handlar om romer i Östeuropa. När jag arbetade i Kosovo, kom jag i närkontakt med romer och deras problem. Varje månad träffade jag “minoriteterna”. I Kosovo fanns även “Ashkali” och “Egyptians” en finare sort av romer, i deras egna ögon, men med troligen samma ursprung. När ni läser Hazells bok, kan ni tänka på att många romer i Kosovo, Makedonien m fl länder, och inte minst i Rumänien, lever ett svårt och utsatt liv som ni knappt kan ana. Era småpinglor kanske som komplement till er storpinglors aktuella pocket kan läsa “Katitzi- böckerna” eller till och med se filmerna, som måste finnas på DVD. I somras har jag besök av engelska “travellers” (enligt deras uppgift under ett långt samtal) , som ville asfaltera vår uppfart. Jag avböjde dock. Tänk så nära det kan bli.
Jag tror jag fick Hazells bok, årgpng 2002, av dig Roland. Läste den med mycket stort intresse! @Karin: Det finns faktiskt 20-30 000 svenskar som tillhör resandefolket idag!