Författarmöte med Amsterdam

Jag åkte till den fantastiska liten bokhandel Avid Reader en kväll för en författarkväll med Steven Amsterdam. Men det visade sig inte vara författaren och hans bok som blev kvällens största behållning. Men det bloggar jag om en annan dag.

Steven trodde länge att han skulle bli stämd av ”Superman” för att han tvingat sitt förlag till detta omslag. Amsterdam är ett stort fan av Jonathan Safran Foer och anlitade därför samma illustratör som sin idol för detta omslag.

What the family needed
Om du hade en superkraft, vilken skulle det vara? Frågan ställs av ett barn i början av boken men utvecklas vart efter sidorna passerar till en mer existentiell fråga: Hur skulle en superkraft påverka ditt liv?

Boken följer sju familjemedlemmar under 30 år, som var och en upptäcker att de har en alldeles egen superkraft. Varje kapitel består av en familjemedlems syn på den dysfunktionella familj de ofrånkomligen är en del av, och utspelar sig alltid cirka fem år längre fram i tiden.

Det börjar med Giordana som kan välja att bli osynlig. Sedan följer en strid ström av osannolika talanger. Vissa mer önskvärda än andra… Alla familjemedlemmars berättelser vävs samman på ett både fiffigt och lustigt sätt.

Bakom dessa orealistiska beskrivningar gömmer What the Family Needed en berättelse om otvivelaktig kärlek, hur svårt det är att prata med varandra och om att släppa taget och låta saker bestå. Boken har givits ut i Australien, Storbritannien och USA.

Steven Amsterdam
Steven är deltidssjuksköterska på en palliativ (vård i livets slutskede) avdelning i Sydney, vilket märks i hans trovärdiga beskrivningar av en av karaktärerna som är just sjuksköterska. Sedan sin debutroman har han nu kommit med sin andra roman och det märks lite för väl under intervjun att han önskar vara författare på heltid.

Aussies hyllar honom och han ligger etta på på alla topplistor här i Australien, men jag kan efter att ha läst honom ändå inte låta bli att, under intervjun som följer hans uppläsning, undra: Har Steven verkligen det som krävs?

Hur får du idéer till dina romaner?
Jag iakttar människor hela tiden. Det kan innebära att sitta på caféer och lyssna på folk. Givetvis innebär mitt jobb att jag får tillgång till många människors privatliv i svåra stunder, vilket inspirerar mig mycket i mitt skrivande.

Hur växer berättelsen och karaktärerna fram?
Det är aldrig det ena före det andra. De kommer alltid samtidigt. Sakta växer de fram – men alltid samtidigt.

Hur vet du att det du skriver låter bra?
Jag läser alltid mina texter högt för mig själv för att höra rytmer. Låter pretentiöst men fungerar för mig.

Du har en special struktur i dina böcker, korta små berättelser som bildar en helhet. Varför?
Jag gillar egentligen bäst att skriva korta noveller och att koncentrerar mig på en sak i taget. Att sedan pussla ihop dem blir som ett matematiskt problem som ska lösas. Korta noveller säljer inte på långa vägar så bra som en roman, men jag gillar egentligen bäst att skriva noveller.

Valde du att skriva fantasy för att det är populärt?
Nej ,jag började skriva långt före det blev hypeat och känner mig inte helt bekväm i att bli förknippad med genren. Så klart skriver jag med en snegling åt fantasyhållet men jag menar att det som händer i mina böcker faktiskt kan hända på riktigt… Jag lägger mer fokus på personligheterna och deras dilemman än deras superkrafter.

Givetvis fick Pocketpinglorna en specialhälsning från huvudpersonen.

Betyg
Kanske är jag inte typen som går igång på berättelser om karaktärer som har superkrafter? Kanske är Mr Amsterdam inte min typ? Men trots detta förhöjdes min läsupplevelse ofantligt av att få höra författaren berätta om sin berättelse och sitt skrivande innan jag satte tänderna i boken. Därför blir slutbetyget ändå en stark 2:a av 5 möjliga pinglor.

Pia W

Kommentarer: 6

  1. avatar
    Anna 2011-12-13 at 01:29

    Va roliga och intressanta saker du har för dig ”down under”!! Så kul med en liten hälsning till oss också. Skulle jag få välja en superkraft skulle det nog vara att kunna flyga, o stark vill jag ju vara….. o osynlig hade ju varit spännande……..

  2. avatar
    Pia 2011-12-13 at 02:17

    Du prickade in tre av sju möjliga superkrafter i boken Anna. Bra jobbat! Du är ju redan superstark så om jag var du skulle jag satsa på att flyga. 😉

    Själv skulle jag definitivt vilja kunna vara osynlig. Ohhh så intressant det skulle vara. Problemen – för flickan i boken – är bara att hon ändå tar fysiskt plast så på offentliga platser, så som t ex på en buss, kan det hända att någon sätter sig på henne. Opraktiskt… men kanske smällar man får ta.

  3. avatar
    Anna 2011-12-13 at 03:40

    Fast du bara gett denna bok en stark tvåa så blir jag tack vare ditt inlägg ändå sugen på att läsa den ;-). Den verkar vara lite komisk eller? Jag skulle faktiskt behöva läsa mer böcker där jag får skratta ordentligt!!

  4. avatar
    Mia 2011-12-13 at 09:15

    Tänk vilka fina dedikationer du har fixat åt oss pinglor, Pia, som den globetrotter du är.

  5. avatar
    Karin H 2011-12-15 at 12:00

    Att vara osynlig tröttnar man nog snart på. Men att flyga!!! Det vore min superkraftönskan.

  6. avatar
    Pia 2011-12-15 at 07:02

    Så talar en sann naturvetare! 😉 Kram Karin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *