Little Bee förbryllar

Vår senaste pinglebok är Little Bee av Chris Cleave (Brombergs). Den handlar om en ung flicka, Little Bee från Nigeria, som ensam tar sig till England på flykt från “de onda männen”. Men den handlar också om Sarah, som Little Bee söker upp  i England. Deras vägar korsades två år tidigare på en strand i Nigeria, och där hände något fruktansvärt.

Sarah är nybliven änka och lever tillsammans med sin lille son Charlie, som jämt går klädd i Batman-kostym. Hennes mans död hänger också ihop med Little Bee´s ankomst till England.

Berättelsen är uppbyggd på tillbakablickar både från Little Bee och Sarah, och det vinner den på. Språket är rakt och enkelt, men blir ibland otroligt poetiskt och vackert. Men det känns inte ryckigt utan helt naturligt. De bästa partierna är Little Bee´s tankar och iakttagelser om de olika kulturerna, mötena och minnena. Mitt i all fasa och elände blir det ibland t.o.m. riktigt roligt.

Men det finns bitar i historien som förbryllar. Främst gäller det Little Bee själv. Hon blir otydlig som karaktär och det är svårt att få grepp om henne.  Hon är hjälplös och hjälpsökande samtidigt som hon behärskar språket klockrent och är vaken och omhändertagande. Händelserna i berättelsen känns emellanåt helt orimliga och emellanåt helt realistiska och det är lite förvirrande. Det blir liksom lite av varje; lite om västerlandets exploatering av utvecklingsländers resurser, lite om flyktingpolitik, lite om kulturkrockar och lite om hur långt man är beredd att gå för att hjälpa någon annan.

Jag tycker ändå att boken är mycket läsvärd och att den föder många tankar. Pocketpinglorna enades om 3 pinglor av 5 möjliga som betyg.

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. Mia skriver:

    Vad bra du sammanfattade det “förbryllande” med romanen, Karin!

  2. Hedvig B skriver:

    Ja du beskriver det jättebra Karin. Vi var ju lite oeniga huruvida vi blev berörda av boken eller inte. Men jag måste säga att jag tänkt en hel del på den, inte minst sedan vår diskussion, men också när jag läste om ett fruktansvärt flyktingöde i pressen i veckan. Det som känns orealistiskt i fiktionen verkar tyvärr överträffas av en helt sjuk verklighet ibland.

  3. Pia skriver:

    Ja förbryllande var en bra beskrivning, sa Bull. 😉
    Osannolikheten i berättelsen gjorde den mer “sagolik” för mig än “dokumentär” men inte på något negativt sätt. Jag reflekterade mer över två kvinnors väldigt olika förutsättningar i livet. Och över att pocketpinglorna verkar fått dille på just unga kvinnors utsatthet i världen, om man kikar på våra senaste bokval. Ska man få just dille tycker jag att det är ett viktigt ämne att få det på.

  4. Noman skriver:

    Meeen! Jag tycker ju be5de 2) Hell ja, det vore rolgit med en renodlad bokblogg ockse5! OCH 3) Hell nej, jag skulle sakna bokpratet i den he4r bloggen.Jag kan inte beste4mma mig!!! =/

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.