När börjar det riktiga livet?

Frågan är ställd av Fredrik Lindström i novellsamlingen med samma namn utgiven 2011 på Bonniers förlag. Allt som oftast träffar vi på människor som verkar leva ”i väntan på”. I väntan på att träffa den rätta. I väntan på att kunna renovera. I väntan på att barnen ska flytta ut. I väntan på att äntligen kunna somna.

Som dagisfröken som har en väska packad i garderoben för att vara redo att huvudstupa ge sig av om något spännande skulle dyka upp. Som den samvetstyngda medelklassmamman som anlitar polska hantverkare och stillar sitt samvete genom uppfattningen att ”i Polen är de ju lite efter oss i Sverige och följaktligen borde uppskatta att utföra enklare arbete”. Och det ängsliga paret som inrett ett restaurangkök hemma men aldrig varken upphört beställa take away på väg hem från jobbet, eller för den delen rört mandolinen, cestjärnet eller monterat vingen på Kitchen Aiden.

Läste denna bok på Kindelplattan för att det visade sig bli mycket billigare än att skicka svenska böcker till andra sidan jorden. Och så kan man välja hur stora bokstäver man vill ha. Jag tog i för att mota bort läsglasögon ett tag till…

Lindström ger i 15 korta noveller lite skamsna men nakna beskrivningar av till synes små och försumbara händelser i eller observationer av en storstadsmedelklass han känner som sin egen ficka. Det är en mycket väl definierad och avgränsad grupp av den svenska befolkningen som han både skriver om och för. Några av berättelserna är väldig träffsäkra eller vansinnigt underhållande, medan andra kanske borde putsats på lite mer eller rent av ersatts av andra – bättre. Så när det är bra är det lysande och när det är dåligt suger det verkligen.

Men berättelserna är inte bara humoristiska utan har ofta en underliggande ledsam eller obehaglig ton. Den ruskigaste är nog den om mamman och dottern i parken. Den osäkra mamman, som desperat vill känna sig behövd och ständigt behöver bekräftelse på att hon är det viktigaste i flickans liv, gömmer sig bakom ett plank i lekparken bara för att få upplev den för henne oslagbara känslan av att vara det enda som kan trösta sin störtgråtande dotter. Gulp…

Ok, så om man är ute efter lite förströelse några timmar och dessutom vill läsa någon som behärskar den ädla konsten att skriva korta noveller då är denna bok klart läsvärt.

Jag ger den 3.5 pinglor av 5.

Pia W

1 kommentar

  1. avatar
    Karin 2013-08-18 at 12:06

    Jag har också läst den, eller snarare lyssnat på den som ljudbok, och jag håller med. Det är lite ojämn, men när den lyser till är den helt fantastisk.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *