I väntan på Petter…

I väntan på att Petter ska komma och prata för våra elever på skolan där jag arbetar, så läser jag hans omtalade och uppmärksammade bok “16 rader” (Brombergs förlag). I söndags syntes han i Babel där han berättade om varför han skrivit denna bok och även om vägen fram till att denna bok faktiskt blev skriven. Det var ju inte så självklart att dyslektikern och skoltrötte Petter en dag skulle skriva en bok. Hans räddning var tydligen en svensklärare på Komvux som väckte lusten hos honom för orden och litteraturen. Han kom till insikt om att litteraturen berikade språket och hans referensvärld vilket i sin tur utvecklade hans musik och låttexter. Med denna bok hoppas han nu kunna inspirera andra ungdomar till att upptäcka skönlitteraturens rikedom. En annan avsikt med boken är naturligtvis att lyfta fram hiphopkulturen och få fler att uppskatta denna kulturyttring.

Att han lyckats med att lyfta in hiphopen i de “finare salongerna” vittnar väl bland annat en recension i Svd om. Recensenten lovordar såväl Petters texter som hans intention att nå ut till icke-läsande pojkar. (Många rapporter och studier har ju vittnat om den allt mer minskande läsningen hos ungdomar och då framförallt pojkar.)

Jag skulle så gärna vilja säga att jag också njuter av läsningen av “16 rader”, men tyvärr. Jag blir inte så fångad av den utan tycker snarare att den är lite “tradig”.  Efter en kortare – i och för sig intressant – introduktion till hiphopen i allmänhet och en slags programförklaring av Petter om vad han vill uppnå med sin bok så följer en kronologisk genomgång av alla Petters skivor. Varje låttext följs av en kommentar till låtens bakgrund och vad som inspirererat honom till att skriva om just det temat. Det finns även en hel del språkliga resonemang där han diskuterar översättningsproblematik samt förklarar allusioner och metaforer i texterna. Parallellt med genomgången av låtarna så sker också en slags självbiografisk spegling av Petters musikkarriär genom åren även om detta sägs inte vara ett primärt syfte.

Någon låt i taget kanske kan vara okej men att, som jag gör (vilket i och för sig kanske är fel strategi), sträckläsa Petters bok så blir det tyvärr tjatigt. Kanske behöver man också vara lite mer insatt i Petters musik än vad jag är för att riktigt uppskatta läsningen. Däremot tycker jag verkligen att hans ambition och förhoppning att nå ut till unga människor och inspirera dem till att läsa och skriva är oerhört lovvärt. Det ska därför bli jättespännande att se honom tala inför våra elever till veckan. Kommer han att nå ut med sitt budskap? Kommer de att bli inspirerade? Vi får vänta och se…