Än klappar hjärtan

Det är titeln på Helena Von Zweigbergks senaste bok som presenterades i Babel för några veckor sedan. Att den handlade om systerrelationer fick mig att bestämma mig direkt. 

Visst är det härligt att ha en syster, men det är ta mig tusan inte helt okomplicerat. Forskning visar att ordningen i syskonskaran samt kön har stor betydelse för vem du blir och hur du väljer att leva ditt liv som vuxen, vare sig det är medvetet eller ytterst ofrivilligt.

I Än klappar hjärtan möter vi de tre systrarna Astrid, Sandra och Lena. Samma föräldrar, uppväxt och förutsättningar. Men deras liv och val har tagit helt olika riktningar. Vi finner den prudentliga storasystern med alla rätt i protokollet, den diplomatiska mellansystern med ett yttre av stål och den roddiga lillasystern som flyter runt.

Men är det verkligen så det är? Känner de egentligen varandra som vuxna, eller sitter uppfattningarna om varandra i sedan de var små? Och är de verkligen villiga att investera i att lära känna varandra som vuxna, eller skulle det bli för jobbigt och komplicerat?

Berättelsen utspelas i Stockholm och på Gotland och vid sidan om systerrelationerna väljer även författaren att lägga till inslag av föräldra- och barnrelationer, förälskelser, lögner, sjukdomar och försoning.

Von Zweigbergk verkar mycket medvetet ha givit männen i boken minimalt utrymme. Ändå är det dem som händelseförloppet cirkulerar kring. Det är den döde fadern som tidigt satt prägeln på familjen, den unge amerikanske pojkvännen/flirten som får en central roll i familjen hela livet trots att han inte är fysiskt närvarande, den äkta maken som troget står vid sin hustrus sida och hoppas på äkta kärlek och så är det sjuksköterskan Holger.

Skrivstil
Alltså… det här är ingen välskriven bok. Tvärt om. I första halvan av boken väljer författaren att berätta samma händelse ur alla systrars perspektiv, vilket bara blir tjatigt och långdraget. Så spännande var faktiskt inte upptakten så att det håller för ett sådant skrivgrepp. I andra delen tar sig själva berättelsen något men den är fortfarande ganska seg och dessutom tunn.

 

Jag har nästan helt övergått till all läsa på min Kindle. Saknar prasslet av sidor och tyngden i min hand, men det är svårt att komma ifrån att det är väldigt praktiskt att kunna vandra omkring med sitt bibliotek i handväskan. Jag köper mina svenska e-böcker på Dito.se. Dom är bra!

Betyg
Att jag är besviken är en grov underdrift. Samtalet med Jessika Gerdin i Babel skapade stora förväntningar hos mig, men inte en enda gång var berättelsen ens nära att införliva dem. Men jag valde trots allt att läsa ut den. Bara för att se hur det gick. Det gick som man förväntade sig… Det blir 2 ganska små pinglor av 5 möjliga från mig.

Pia W

Kommentarer: 5

  1. avatar
    Mia 2013-11-09 at 10:05

    Jag har en liten spaning om intervjuerna i Babel och det bär mig något emot att säga detta för jag har hittills tyckt att Babel med Jessica Gedin vid rodret har varit så himla bra. Men på sistone så tycker jag att intervjuerna blivit alltför ”puttriga” om ni förstår vad jag menar. Författaren och Jessica sitter mest och myser och intevjuobjektet får sitta där och dela med sig av sin livsvisdom utan att egentligen bli utsatt för några svårare frågor av programledaren. Detta leder till att det mesta som presenteras låter oerhört lockande! Ett utmärkt marknadsföringstillfäller för förlagen! Lite synd tycker jag… Det leder till en hel del besvikelser när man väl läser böckerna…

  2. avatar
    Pia 2013-11-10 at 01:46

    Klockren analys Mia. Precis så är det. Vill egentligen inte alls att det ska vara så för jag verkligen gillar Jessica Gerdin. Supermycket. Hon är så mycket bättre än den där självupptagne killen innan. Men du har rätt, hennes frågor har blivit lamare och utslätade. Vad ska vi göra för att hjälpa henne? Ringa? Skriva?

  3. avatar
    Hedvig B 2013-11-11 at 10:11

    Håller med Mia… Och synd Pia att boken inte levde upp till förväntningarna. Tyckte också att den lät så lovande.

  4. avatar
    Elisabeth 2014-04-07 at 09:08

    Skönt att läsa recensionen. För jag upplevde boken som lite tröttsam, även om ett par av relationerna var intressanta. Jag trodde att jag hade blivit för otålig med åren. Färre konflikter och en djärvare berättarteknik hade skärpt berättelsen.

  5. avatar
    Anna K 2014-04-26 at 08:12

    Har just läst ut denna bok som jag fick o julklapp. Tyckte jag kände igen att jag läst om den så jag letade på bloggen. Vips så hamnade jag här i ”sågningen” av boken. Tyckte inte den var såå tröttsam. Jag läste faktiskt ut den!?Jag gillade när samma historia berättades om ur systrarnas perspektiv. Jag tyckte det gav lite mer djup i berättelsen. Däremot tycter jag systrarna kändes så överdrivna i sina karaktärer att de inte berörde mig. Samt att det blev en hel del skumläsning i den senare delen av boken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *