Ond eller?

Teman om ondska (”En liten bok om ondska” av Ann Heberlein) och barn (”Vi måste prata om Kevin av Lionel Shriver) har vi pocketpinglor läst genom åren. Ett engagerande ämne som ofta bidragit till lite längre och lite mer omfattande diskussioner på våra pingelkvällar. Så blev också fallet efter att vi läst ”Onda flickor” Av Alex Marwood.

En bok som känns mer som en psykologisk triller än klassisk deckare. Här blandas ondska, hämnd och tragedi i en inkännande, välbeskriven och deprimerande miljö. Förlagd till en liten småstad vid den engelska sydkusten. Parallella historier som bygger upp stämningen och vävs samman till ett brutalt avslut.

Boken handlar om städledaren Amber och journalisten Kristy. Två kvinnor med hemligt förflutet, nu med nya identiteter som de kämpat för att behålla under många år.  Deras vägar möts igen, efter att inte ha setts sedan den ödesdigra dagen då deras liv förändrades för alltid. Sommaren då de var 11 år och blev dömda för mordet på en 4-årig flicka.

25 år efter den tragiska händelsen startar historien med ett mord på den changerade nöjesparken i Withmouth.  Amber, som arbetar på nöjesparken, är den som finner den döda kvinnan och Kristy kommer till staden för att skriva kring det som hänt. Deras möte blir en inledning på serier av händelser som gör det svårt för kvinnorna att dölja det förflutna.

Jämsides med morden löper den kusligaste av berättelser, just den om hur ett barn blir mördat av andra barn. Det är så ruggigt och väl beskrivet att det ”skumläses” lite då och då. Hur kunde det ske? Vilka elaka barn? Vilka tragiska barn? Vilka sorgliga barn? De var bara barn och vem tar hand om barnen….

Det här är ingen bok som ger oss smakprov på stilistisk välskrivning men det behövs inte i den här typen av böcker.  Vi får med oss den gråa, gråa deprimerande miljön som omgärdar boken, vi hålls på halster och vill bara läsa vidare.

Alex Marwood kommer att läsas igen.

Betyg: 3 spännande pinglor

Du gillar kanske också...

3 svar

  1. Pia skriver:

    Bra sammanfattat Anna!
    Det var nog jag som var lite väl neggo… tror att egentligen betyget lika gärna kunde vara 4 pinglor. Men det är väl bara för att jag blir så harig när jag ska läsa deckare. Plus att jag verkligen tror på mervärdet av att diskutera en bok med ett gäng bra personer (pinglor!) efteråt, för då får en nya perspektiv och vinklar på berättelsen som en inte kommit på att tänka på själv. Hurra för bokklubbar!

  2. Mia skriver:

    Skeptisk som jag är mot deckargenren så prioriterade jag bort den här läsningen. Det var kanske dumt? Jag får notera den i min lista-över-att-läsa-böcker som en deckare jag borde försöka mig på 🙂

  3. Karin H skriver:

    Det är mycket som är fascinerande med denna bok. Jag upplever den inte alls som en deckare egentligen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.