Som tidigare verksam i samhällets tjänst…
… får jag väl lätt motvilligt erkänna att Jonas Karlssons lilla bok God jul framkallade både igenkänning och en handfull fniss under julledighetens läsning.
Ännu en snygg svensk pocket formgiven av Lotta Kühlhorn.
På kommunhuset dras dom med överhängande budgetunderskott, kulminerande konflikträdsla och gamla gubbiga, insnöade fördomar. Som om det inte vore nog så är det ju jul igen, och allt…
I sann vänlighetsanda kommer ledningen, med sin något begränsade kreativa förmåga på att vilja glädja innevånarna i vintermörkret. Den lysande idén är att pryda kommunhusets fasad med ett kort hälsningsmeddelande. Skrivet med ljusstakar i kontorsfönstren.
Det är så det börjar. I all välmening. Men slutar med ett smärre kaos. Och med det oundvikliga. Att någon måste offras.
Är det bättre någon annanstans då?
Det är så rackarns tacksamt att driva med “den ofantliga sektorn”, med fördomar om att allt går långsamt och att det bara är folk som “blivit över” som jobbar på kommun’. Ja det har ju till och med blivit ett underhållnings fenomen under de senaste åren. Jag säger bara “Starke man” och “Parks and Recreation“.
Men jag vill i detta forum, precis som i alla forum, stå upp för samhällsbyggerskan/-en. Den samvetsgranna, lojala, plikttrogna tjänstemannen som drivs av att vilja förändra, att vilja göra saker bättre, att göra gott för andra. Enligt min, trots allt inte så ringa, erfarenhet av att arbeta i samhällets tjänst så utgör hen majoriteten. Alla dagar i veckan. Men att det också finns skitstövlar och sölkorvar som inte har ett uns professionalism i sig. Precis som i vilken verksamhet som helst. Så det så!
Jaha så när jag nu fått det viktiga sagt så kan jag ju återgå till att skriva om boken.
Skrivstil & betyg
Vi är flera pinglor som läst Jonas Karlsson tidigare och blivit imponerade, kanske främst av hans breda repertoar. Trots att skrivandet troligen aldrig kommer att ge honom något Augustpris så är det ändå med finess och pricksäkerhet han levererar sina underfundiga noveller. Så heja Jonas! Vi gillar dig! 3.5 jingle bells till dig i vintermörkret.
Jan kan inte få nog av Ron Swanson, Leslie Knops (fantastiska Amy Poehler) och deras medarbetare på parkförvaltningen i Pawnee. Har du inte sett det redan så har du något verkligt skojigt framför dig.
Ja, det finns både igenkänning och humor. Men precis som du Pia så tycker jag att det ibland är för enkelt att slå hårt mot det offentliga. Det är komplext att jobba i politiskt styrda organisationer. Saker och ting tar tid, ja. Formella processer, med arbetsutskott, styrelsemöten, fullmäktigebeslut, Lagen om offentlig upphandling, rapporter och revisioner osv osv. Det tar tid att skapa förutsättningar för insyn. Det är ju demokratins baksida på något sätt. Och visst finns det mycket som inte fungerar och människor som inte sköter sig och utnyttjar systemet, precis som i det privata… Men min känsla är ändå att majoriteten
drivs av en känsla av att vilja vara med och utveckla och förändra till det bättre.
Parcs and recreation har jag inte sett. Starke man, ja. Visste inte om jag ville skratta eller gråta dock…:-)