Purity aka Pip Tyler

Pip eller Purity som hon egentligen heter växer upp med sin hippiemamma i en skokartong utanför Santa Cruz. Fader okänd men de tilltagande studielånen driver henne till att ta reda på vem han verkligen är.

 I sitt sökande möter hon en massa märkliga människor. Andreas Wolf till exempel. Den forne östtyske politiske fången som konkurrerar med Julian Assange om att avslöja all världens hemligheter.

Pip blir rekryterad till Wolfs träningsläger i Sydamerika där hon sakta men säkert upptäcker vad som ska visas sig vara ett mord, ett självmord och ett ytterst motvilligt möte mellan hennes föräldrar.

Jag älskar Franzens tidigare romaner:
The Corrections och Freedom. Right up my alley, så att säga. I Purity märks det väl att ambitionsnivån är lika hög, men också att trycket verkar starkare. Förväntningen om underverk upplever jag påverkar författaren på så sätt att resultatet nästan blir lite för politiskt korrekt. Lite ängsligt, krampaktigt liksom.

Berättelsen om Pip behandlar inte bara dysfunktionella familjerelationer (en genre som Franzen verkligen excellerar i) utan han ger sig även i kast med mediebranschen i allmänhet och journalistiken i interneteran i synnerhet. Och så en släng rumphuggen feminism, eller kanske egentligen bara ett urval lättviktiga påståenden om kampen mellan könen, på det.

Mr Hot Shot Writer med byxångest?!

Förbliv vid din läst
Kanske skulle Purity blivit en trovärdigare berättelse och berört läsaren mer, precis som Franzens tidigare alster, om han inte försökt greppat över samhällsdebatter så som medieutvecklingen och feminism. Kanske skulle jag som läsare titt som tätt inte behövt bli störd av klichéartade och svepande uttalanden. Kanske skulle kärnberättelsen om Pip Tyler och hennes känsloladdade och komplexa familjeproblem fått lysa klarare. Kanske skulle författaren förblivit vid sin läst.

Betyg
Jag säger inte att Purity har en sämre story än Franzens tidigare succéberättelser. Jag säger bara att kanske fick han prestationsångest och delvis jiddrade bort en bra berättelse eftersom fokus låg mer på att överträffa omvärldens förväntningar och visa sig “smart”, än att “bara” återigen påvisa sin talang i skrivandets konst. Så det bli dessvärre bara 3 jiddriga pinglor av 5 möjliga denna gång. Synd.