Min första “vuxenbok”
Mitt nyvunna bokbloggsintresse har lett mig in på en massa olika sidor på spaning efter läsvärda bokbloggar (www.bokhora.se länkar bl.a. till ett 50-tal bokbloggar), och en sak många bloggar verkar gilla är att uppmana läsare att berätta om böcker som på olika sätt fungerat som milstolpar i livet. Det kan röra sig om livsavgörande milstolpar som lett dig in på ett nytt spår i livet eller helt enkelt bara handla om den bästa semesterläsningsminnet. Ibland vill man utse bästa platsen att läsa på eller böcker som tål att läsas om. Ja, ni fattar….
Dessa funderingar har gjort mig lite inspirerad och nostalgisk. Anna uppmanade oss för ett tag sen att minnas vår läsning på 90-talet, men jag backar nu ännu längre tillbaka. Tillbaka till minnet av läsningen av min första “vuxenbok”. Det handlar om tidigt 80-tal nu. Jag hade som så många andra småtjejer länge befunnit mig i bokslukaråldern där framförallt hästböcker av alla de slag dominerade. Britta och Silver, Maria och Prinsen, Svarta Hingsten och så någon Kitty då och då. Jag tror även att jag hade vågat mig på Hans-Eric Hellbergs böcker Puss och Kram. Minns ni dem?
Så befann jag mig på en charterresa med min mamma. Jag var kanske 12 år. Vi låg på stranden hela dagarna och slukade böcker och till slut hade mitt förråd tömts. Vad skulle jag nu läsa? Jag fick helt sonika botanisera i mammas bokhög. Där fann jag Hermann Wouks Krigets vindar! Jag sögs in i ett familjedrama med 2:a världskriget som fond och blev alldeles betagen.
Jag kan fortfarande minnas hur jag levde mig in i denna familj med Pappa Pug, mamma Rhoda och deras tre barn Pamela, Warren och Byron. Och så Nathalie förstås, Byrons fru. Hon var min favorit! Krig, kärlek, svek, skilsmässor och återföreningar under ett brinnande krig. Allt detta med havets brus och vågornas svall i bakgrunden. Ett otroligt starkt läsminne! Senare kom också TV-serien med Robert Mitchum i huvudrollen som Pug och jag återupplevde familjedramat på nytt.
Detta var mitt första möte med en “vuxenbok” och jag minns att jag kände mig lite “vuxen” och “mognare” på något vis efter att ha tagit steget från flick- och ungdomslitteraturen. Det kändes viktigt då men jag kan ju erkänna att jag sedan dess har gjort flera återbesök i ungdomslitteraturen. Men Hermann Wouks Krigets vindar och uppföljaren Krig och hågkomst är fortfarande ett kärt läsminne.
Minns ni boken som öppnade dörren in till vuxenlitteraturen för er?
Oh ja vem kan glömma sin första vuxenbok?! Greven av Monte Cristo av Alexandre Dumas var mitt litterära steg in i vuxenvärlden. I det pyttelilla skolbiblioteket på vinden, en och en halv trappa upp, i Nybble skola fann jag detta tummade mjukomslagsexemplar och läste den om och om och om igen under hela mellanstadietiden. Har några gånger funderat på att läsa den igen men törs inte. Är alltför rädd att bli besviken…
Jag känner igen Mias alla hästböcker, och Kitty med för den delen. Det var en period när man nästan bara läste Wahlströmsböckerna med röda eller gröna ryggar. Bengt Linders böcker om Dante och även de om Bonnie var stora favoriter. De kan jag fortfarande läsa med stor förtjusning. Och Kulla-Gulla!
Jag minns Tant Ingrid som jobbade på Kroppkärrsbiblioteket och hon var alltid så snäll och hjälpsam mot en ung bokslukerska. Hon brukade leta fram vuxenböcker åt mig. Nu minns jag inte alla men en som fastnade var “Driver dagg, faller regn” av Margit Söderholm. Vilken vacker titel, eller hur? Och historien om ung kärlek över alla gränser. Jag tror att de flesta böcker som Tant Ingrid gav mig var av ungefär samma sort.
Jag har inte läst Krigets vindar, inte sett den på TV heller. Nu känns det som om jag har missat något.
Men Pia! Tänk att det var samma bok för dig som för mig som öppnade dörren till vuxenlitteraturen! Åh, jag hittade Greven av Monte Christo i mammas och pappas bokhylla av en slump när jag var tio år. Sedan sträckläste jag den under en helg (och lyssnade på Abbas Voulez-vousskiva om och om igen). Minns känslan av att totalt slukas av en så bra bok! Det är ett otroligt starkt läsminne! Till skillnad från dig har jag dock läst om den i vuxen ålder och den håller än!
Jag är lite bakvänd på det viset, att jag läste nästan bara “Vuxenböcker” när jag var liten. Onkel Toms stuga var en jättefavorit, jag läste alla Alexandre Dumas (musketörerna), Leo Tolstoj, John Steinbeck och Selma Lagerlöf förstås.
Minns att det största problemet för mig med Tolstoj var att jag inte orkade hålla upp Krig och Fred med mina små armar!
Det är sen på senare år jag har blivit så barnslig och allitterär, haha!
Många barn och ungdomsböcker läste jag senare i livet. Narniaböckerna tex upptäckte jag inte förrän i högstadiet.
Å nu när jag är vuxen läser jag mest barnböcker! Så det är som Benjamin Buttoms otroliga liv, i bokvärlden.