Sorgesång – Siri Hustvedt

 

Den här boken har jag längtar efter att få läsa. Jag tyckte mycket om Siris förra roman Vad jag älskade. Så det passade bra att ta med denna bok till Mallorca för lite sträckläsning på stranden och vid poolen.

Man kan säga att det är tre parallella berättelser i boken. Först handlar den om Erik, psykoanalytikern och mystiska brev och dagböcker som hans far lämnat efter sig vid sin bortgång. Samtidigt flyttar Miranda in med sin dotter i hans hus i New York. Erik blir handlöst förälskad i denna vackra men inte helt okomplicerad kvinna som dessutom blir förföljd. Eriks syster Inga, nybliven änka efter en välkänd författare, får reda på hemligheter om sin älskade make som en påstridig journalist hotar att  avslöja.

 

Hemligheter, ensamhet, kärlek och saknad är ingredienserna i boken som vävs samman i ett delikat mönster och jag gillar det. Ibland blir jag lite snurrig av det undermedvetna, alla drömmar och all psykoanalys i värmen under parasollet, tempot i boken är lite långsamt och jag blir inte helt uppslukad. Men språket o väven är fantastisk. Inser att det inte är så enkelt att skriva om denna komplexa bok så du får nog helt enkelt läsa den och tycka till du med!

Anna K

1 kommentar

  1. avatar
    Pia 2010-06-30 at 04:12

    Tycker precis som du: fängslande men lite skum… Vad jag älskade är fortfarande ohotad som Siris bästa alster. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *