Spill – välgjord, men distanserad och pretentiös

Jag fick Sigrid Combüchens, ”Spill – en damroman” i födelsedagspresent. Augustprisvinnaren har hyllats på de stora tidningarnas kultursidor och det var med höga förväntningar som jag började läsa. Är en damroman något för en pingla?

Romanen är mycket skickligt uppbyggd och språket är fascinerande i sin kreativa detaljrikedom. Den är full av beskrivningar och nyanser likt ”Jag känner bristningsgränsen i deras brev. Som att hålla i blåst glas – så tunt att kupan dirrar av spänning”.  Boken börjar med att författaren Sigrid Combüchen får ett brev från Hedwig Langmark, en pensionär bosatt i Spanien som känt igen beskrivningen av ett fotografi i en av hennes romaner. Hedwig förstår att fotot föreställer sin egen familj, utanför huset där hon växte upp i Professorsstaden i Lund. Romanen vävs sedan skickligt ihop omväxlande genom brevväxlingen mellan Sigrid och Hedvig och – en roman i romanen som Sigrid skriver, där Hedvig kallas Hedda.

Läsaren får följa hur Sigrid tar reda på mer och mer om Hedwigs uppväxt på 30-talet och glimtar ur Hedvigs vardag i nutid. Men framförallt är det berättelsen om Hedda, romanen i romanen, som fängslar. Hedwig har högsta betyg på gymnasiet, men i 30-talets Sverige är det bröderna som prioriteras när det gäller karriär. Pappan lyfter fram hennes händighet som en av hennes mest framstående egenskaper och hon skickas till en sömnadsskola i Stockholm. Där glider Hedwig in på skådespelarbanan och upptäcker sexualiteten.

Spill är framförallt ett skickligt författarhantverk, där man kan imponeras av komposition, språk och sinnrika formuleringar. Men det är inte en roman som uppslukar mig eller väcker känslostormar inombords. Den får mig varken att skratta eller gråta. Det känns mer som att författaren Conbüchen står utanför, som en betraktare och lite kyligt och pretentiöst beskiver skeenden och känslor.

Beskrivningarna är väldigt detaljerade, och ibland något av en ”studie i kroppsvätskor”. Som när Hedda har mens under pappans 50-årskalas och herrarna ska lätta på blåsan. ”Hedda drog på mun när hon tänkte kombinationen smoking, manslem och vek stråle, tanken släppte ut som en riktig blodklump i bindan”. Eller scenen när Hedda åker tåg till Stockholm och en sovande och dreglande man blöter ner hennes axel. I slutet av boken finns ingående erotiska skildringar – bland annat med en mix av mens och oralsex. ”På morgonen vaknade de av att farbror Pourrin kokade gröt och kaffe. Luigi var blodig i ansiktet”.

Jag skulle inte vilja ha romanen ”Spill” oläst. Den är mycket skickligt uppbyggd och jag är imponerad av hantverket. Men den berör mig inte och får ingen särskild plats i mitt ”pingel-hjärta”.

Katarina L

1 kommentar

  1. avatar
    Mia 2011-01-09 at 02:32

    Jag läste för länge sedan hennes genombrottsroman ”Byron” (en historisk roman om den engelske poeten Lord Byron) och minns att jag tyckte att den var just pretentiös. Det blev liksom lite för mycket ibland av sinnrika formuleringar och vändningar. Har därför varit lite tveksam till att läsa ”Spill” som ändå har premierats med ett Augustpris men tänkt att man kanske borde. Men nu vet jag inte ändå… 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *