Vackert men blodlöst i Drömfakulteten

Under sommaren läste vi pocketpinglor Sara Stridsbergs Drömfakulteten. En roman om den amerikanska feministen Valerie Solanas, mest känd som författare till SCUM-manifestet (Society for Cutting Up Men), och för att hon försökte mörda Andy Warhol med tre skott från en revolver 1968.

Valerie Solanas är en fascinerande person, ett underbarn som doktorerade i psykologi och skrev flera böcker med feministiska förtecken samtidigt som hon under perioder brottades med psykiska problem, var hemlös och prostituerad. Hon dog ensam på ett härbärge i San Francisco, utblottad och smutsig med svåra infektioner.

Att hennes liv är som gjort för en roman är självklart och i Drömfakulteten gör Sara Stridsberg ett tappert försök att träda in i Valerie Solanas värld. Hon gör det genom  dialoger som hämtade ur en pjäs. Ibland är det författaren själv som för ett samtal med Solanas eller så är det Solanas som pratar med vänninnan Cosmogirl, sin förläggare eller psykiatrikern på mentalsjukhuset.

Boken består också av den mer traditionella berättartekniken, bland annat delen som beskriver Valerie Solanas ”white trash”-barndom. Hennes jagsvaga mamma som är arbetslös, dricker vitt vin och hela tiden är beroende av någon man. Hur styvpappan våldtar Solanas när hon bara är ett litet barn, medan modern är inne i stan och hur hon rymmer hemifrån som 15-åring.

Sara Stridsberg vet väldigt mycket om Valerie Solanas, men måste förstås hitta på för att fylla ut luckarna i det som ska vara en roman om hennes liv. Tyvärr blir dialogerna i boken lite för många och lite spretiga. De får mig inte att förstå hur Valerie Solanas var och hur hon tänkte – hon blir lite själlös och blodlös. Hon blir ett ufo för mig mer än en människa. Det finns så mycket motsättningar i hennes person som jag vill förstå hur hon resonerade kring. Feminismen och prostitiutionen, hatet mot männens våldsamma natur och hennes egna aggressioner och vilja att utrota alla män.

Det är lätt att dra parallellen med Joyce Carol Oates bok Blonde, om Marilyn Monroes liv, som var fantastisk och gav en djup inblick i Monroes liv och känslor – även om den var påhittad. Drömfakulteten är vackert skriven och fantasifullt komponerad men saknar något väsentligt och får bara tre av fem pinglor.

Katarina L

Kommentarer: 3

  1. avatar
    Ingrid från Bokbaren 2011-10-02 at 09:49

    Jag läste Drömfakulteten som kurslitteratur för några år sen och fick inte speciellt mycket ut av boken. Av din recension får jag ord för var problemet var. Solana beskrevs verkligen mer som ufo än som människa. Boken var spretig.

  2. avatar
    Anna (med näsan i en bok) 2011-10-02 at 07:16

    Men vilken fascinerande människa hon verkar ha varit Valerie, kanske någon skulle tipsa JCO om romanämnet:)

  3. avatar

    […] obekanta författarskap för mig. Johannes Anyuru och Sara Stridsberg (en av pinglorna bloggade om Drömfakulteten förra sommaren) har jag läst tidigare och jag läser gärna något mer av dem. Göran […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *