Rafflande spänning i Bländverk

Några sommardeckare måste man ju ha, tänkte jag och jag grep tag i en av de nyutkomna pocketböckerna i hyllan, Bländverk av Tomas Eriksson. När jag väl öppnar boken några dagar senare blir jag överraskad – jag känner igen författaren och minns honom väl. För sju år sedan när jag satt i redaktionsledningen för TV4 Sverige genomgick jag en av hans utbildningar i situationsanpassat ledarskap, en väldigt bra utbildning som jag haft stor nytta av i mitt yrkesliv. Denna aha-upplevelse påverkar läsningen en aning. Som bokens hjälte, beteendevetaren Alex King, kan jag inte låta bli att se Tomas Eriksson framför mig. Jag förstår att han har lånat ut mycket av sig själv till sin huvudperson. I vilket fall som helst så sträckläste jag den här thrillern som har en snabb och spännande händelseutveckling fram till den mycket oväntade och finurliga upplösningen.

Två affärsmän blir skjutna i Stockholm av en professionell prickskytt – den första mitt under ett föredrag som Alex King håller för toppar inom näringslivet. Det visar sig att männen har blivit utpressade. De skulle dö om de inte betalade mångmiljonbelopp för beskydd. Eftersom Alex King är vittne till det första mordet får han träffa kriminalinspektör Nina Mander och börjar hjälpa polisen genom att göra personlighetsanalyser på offer, vittnen och misstänka gärningsmän. Alex King arbetar med samma modell som författaren Tomas Eriksson gör i verkligheten, nämligen kunskapen om olika människotypers kommunikationsstilar och indelningen av röda, gula, blå och gröna personer. Det är underhållande när han beskriver den extremt gröna dagisföreståndaren och stereotypen för en gul person, journalisten Fredrik Hellmark som mycket av handlingen kretsar kring.

Fredrik Hellmark har åtagit sig ett frilansuppdrag som går ut på att att skriva en biografi över en framgångsrik ledare inom näringslivet, men det visar sig att den organisation som toppchefen leder är allt annat än snövit. När Fredrik inte lyckas hålla den överenskomna deadlinen försvinner han med hela sin familj. Hans bror är kriminalkommissarie Gabriel Hellmark, som är hårt pressad av den svåra utredningen kring de mördade affärsmännen. Här skrattar jag igenkännande åt Gabriel, som liksom jag själv är en röd person, speciellt när han otåligt lyssnar på andras långa utläggningar och inte vill fjäska genom att vara trevlig mot högsta chefen. Men så där aggressiv är jag väl ändå inte, tänker jag också…?

Bokens upplösning är fantastiskt bra och lämnar inga lösa trådar. Jag läser gärna del två om Alex King, Illdåd, som kommer i september.

Läs mer om DISA-språket som Alex King använder sig av.

 

 

Katarina L

Kommentarer: 10

  1. avatar
    Hedvig N 2012-07-19 at 07:03

    Tänk att varenda människa skriver deckare nuförtiden. Har man inte skrivit en deckare så är man snart INGEN.

    Men jag följde länken och det verkar ju intressant. Undrar vilken färg jag är? Och resten av pinglorna?

  2. avatar
    Pia 2012-07-19 at 07:34

    Röd! På gott och ont. Självkännedomen är total… 🙂

  3. avatar
    Pia 2012-07-19 at 07:34

    Röd! På gott och ont. Självkännedomen är total… 🙂

  4. avatar
    Anna 2012-07-19 at 09:14

    Ingen färg passade in på mig tycker jag! Ingen självkännedom eller?? 🙂 Ser mig själv, i detta fall, mer som en färgpalett….

  5. avatar
    Katarina 2012-07-20 at 03:36

    Anna, du har nog rätt. De flesta människor är inte bara en färg utan en kombination av flera, men ofta är en lite mer dominerande.

  6. avatar
    Karin H 2012-07-22 at 04:22

    Tror att jag också är mer regnbågsmönstrad… Jag tänker att det kanske är så att olika färger dominerar i olika situationer.

  7. avatar
    Mia 2012-07-22 at 04:41

    Håller med Karin. Olika personer och olika miljöer lockar fram olika färger hos oss. Jag tror att olika människor kan ha väldigt olika uppfattningar om en och samma person.

  8. avatar
    Pia 2012-07-22 at 09:00

    Oj så intressant. Jag tror så här: man är nog sin grundfärg och sedan finns det en ytterligare en dimension som är typ flexibilitet. Dvs förmågan att anpassa sig till olika situationer. Att ta fram lite gult när det krävs och lite blått när det känns bra. Det är egentligen den viktiga personliga egenskapen medan färgerna ”bara” är en definition av olika preferenser. Ingen är så klart bättre eller sämre. Bara härligt olika. Flexibiliteten är ju givetvis superbra men inte heller helt av godo. Till en viss nivå är det nog kalas men går den över gränsen kan den vara besvärande. För alla. En ”vända-kappan-efter-vinden”-personlighet är ju inte något att hålla sig i när det blåser direkt… /Amatör-psykologi-på-hög-nivå 😉

  9. avatar
    Thomas E 2012-07-24 at 12:20

    Hej allesammans!

    Ni har så rätt, så, allihop. Man är ofta en person på arbetet, det anpassade beteendemönstret, och en annan utanför arbetet, grundbeteendet. Och visst avgör situationen. Trots allt, vissa faktorer lyser vanligtvis igenom mer än andra. Och vissa personer är lättare att läsa än andra. Röda t ex. Som Gabriel Hellmark …

    Hälsosamt,

    Thomas E

  10. avatar

    […] Bokmalen, Erikas bokprat och Pocketpinglorna har bloggat om […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *