Mångstämmig berättelse om kvinnorna som “kom över havet”

Det här är en fantastisk liten bok! Vi kom över havet av Julie Otsuka tar oss med till en sällan omtalad del av historien, den om de japanska kvinnorna vilka, lockade (eller lurade) av japanska män som redan emigrerat,  lämnade sitt hemland på 1920-talet för drömmen om ett nytt liv i Amerika. I det nya landet väntade ett liv präglat av hårt fysiskt arbete och förtryck, många gånger under slavliknande förhållanden ute på plantager eller som hembiträden i de vitas hem.

Dessa japanska emigranters livsöden var för mig en okänd historia och är en del av den amerikanska historien som säkert tystats ner. För efter japanernas attack på Pearl Harbour under andra världskriget så riktades misstankar om spioneri och kollaboration mot japanerna, varav många genom hårt slit hade lyckats bygga upp en dräglig och anständig tillvaro i landet,  och de fördes bort under hemlighetsmakeri och internerades i läger där de hölls fångna under flera år.

Det är en oerhört intressant historia men det som gör romanen “fantastisk” är det annorlunda sättet den är skriven på. Vi möter ett kollektivt “vi” av kvinnor som på ett poetiskt och rytmiskt språk, framburet av de många anaforiska upprepningarna, låter oss ta del av många kvinnors berättelser och upplevelser. Varje kapitel hålls samman av ett tema såsom; uppbrottet från familjen i Japan, båtresan över havet, första mötet med den väntande okände mannen, upprättandet av ett hem, arbetet hos de vita amerikanerna, bildandet av familj, främlingskapet inför sina barn som så lätt anammade språk och kultur.

Vi lyssnar till flera röster och varianter av upplevelserna, som självfallet kunde se väldigt olika ut, men som alla binds samman av det mångstämmiga “vi”-et. Det ger oss en mångfacetterad bild av en och samma historiska företeelse, den om kvinnorna “som kom över havet”.  Vemodigt och vackert! Här finner du ett smakprov!