Blodigt fynd på årets bokmässa

I år fick jag till min glädje mingla en dag på bokmässan. Tyvärr utan seminariebiljetter men det fanns så oerhört många intressanta monterprogram så jag var riktigt nöjd ändå. Live-inspelning av Babel var en av höjdpunkterna förstås. Att få se proffset Jessica Gedin “in action” var verkligen häftigt!

En annan positiv upplevelse var att lyssna till Josefin Klougart prata om sin roman “En av oss sover” en fantastisk roman som jag bloggade om för en tid sedan. Det var oerhört spännande att höra hennes tankar om skrivandets och litteraturens roll i hennes utforskande om medvetandet och livet.

Utöver att lyssna till en massa intressanta talare så botaniserade jag som vanligt runt bland alla hyllor och montrar vilket resulterade i en tung kasse hem på tåget. Och det var här jag gjorde mitt “blodiga” fynd! Serieantologin “Kvinnor ritar bara serier om mens”!

Helt underbart! Allra mest förtjust är jag i historien bakom antologins tillkomst. Serietecknaren Liv Strömqvist (aktuell för sitt nya seriealbum “Kunskapens frukt”) råkade en gång, tidigt i sin karriär, ut för en intressant incident på en fest. Hon hade dristat sig till att börja konversera med en känd manlig serietecknare och talat om att hon också ritade serier. Mannen svarade då “Jag hatar serier av kvinnliga serietecknare”. På frågan varför svarade han så: “För kvinnor ritar bara serier om mens”.

Efter att Liv Strömqvist återberättat händelsen i sitt sommarprat för ett år sedan så inspirerades några andra kvinnliga serietecknare till denna “blodiga” antologi. En massa berättelser – alla i serieform – om det man aldrig talar om; MENS! Jag var bara tvungen att köpa den. Dessutom fick jag den dedikerad av tre av medförfattarna till antologin. Inte bara en lite signatur! Nej, här tog de sig tid och ritade en hälsning.

Jag får lite grann erkänna att jag nästan är mer förtjust i idén än själva serierna. Jag är en ganska ovan serieläsare och en del av bilderna är ganska groteska. Stilen varierar mycket och ämnets behandling likaså. Allt från pedagogiska teckningar om menskoppar och tamponger till argsinta hysteriska gestaltningar av ångest och smärta. Man får läsa antologin i små portioner samtidigt som man kastas mellan fnitter till gapskratt och vidare till mer eller mindre känslor av äckel.

Men som sagt; jag är SÅÅÅ nöjd över mitt “blodiga” fynd på bokmässan!