En viktig påminnelse om kvinnors kamp

Nadifa Mohameds roman “Förlorade själar” blev för mig en viktig påminnelse om vad kvinnor i andra delar av världen, långt borta från vårt priviligierade Sverige, många gånger får utså och uthärda. Visst vet jag att vi har många somaliska flyktingar i vårt land, 60 000 enligt romanens baksidestext, men under läsningen av denna roman blev jag pinsamt medveten om hur lite jag känner till om bakgrunden till dessa människors flykt.

Jag fick helt enkelt “googla” mig fram till lite kunskaper om landets brutala historia under 1900-talet. I slutet på 60-talet dödades den demokratiskt valde presidenten Sharmarke av kommunistiska kuppmakare och landet leddes sedan av en diktatorn Siad Barre fram tills att han störtades 1991. Sedan dess är Somalia ett närmast laglöst land präglat av inbördes konflikter mellan olika klaner.

Romanen utspelar sig under slutet av 80-talet då Barres diktatur håller på att falla sönder. I romanen vävs, på ett ganska klassiskt sätt, tre kvinnoporträtt samman. Vi möter dem i inledningen av romanen då deras liv “touchar” vid varandra för att sedan följa dem var och en för sig i nutid och genom tillbakablickar. Tre olika kvinnor med vitt skilda bakgrunder. Deqo, den föräldralösa flickan som flytt från ett flyktingläger i norr och sökt sig in till staden. Allt hon drömmer om är att återfå en familj, att få finnas i ett sammanhang, men den mesta tiden av hennes tillvaro präglas av att gömma sig och hålla sig undan från grymheterna som lurar överallt.

Kawsar, den barnlösa änkan som tidigare levt ett ganska så gott liv och som vägrar att förlika sig med att hon måste ge upp sitt hem och fly undan våldet som närmar sig allt mer. Hennes väninnor flyr tillsammans med sina familjer men hon envisas med att bo kvar.

Filsan, en medelålders kvinna som vigt sitt liv åt det militära i hopp om att finna jämställdhet. Hon har valt bort man och familj för att tjäna sitt land och dess ledare mot vilka hon inledningsvis känner en stark lojalitet, men denna lojalitet kommer att omprövas när hon får ta del av våldet som regimen understödjer.

Dessa tre till synes helt olika kvinnoliv kommer så småningom att vävas ihop mot slutet av romanen. Det är lite förutsägbart men ändå väldigt berörande. En viktig påminnelse som sagt om vilket liv många somaliska kvinnor har fått fly ifrån och jag kände verkligen att läsningen om dessa kvinnoöden gav mig nya insikter som jag tidigare saknat.