En rekorderlig kärleksroman

Den tyske journalisten Jan-Philipp Sendker har lyckats med konststycket att berätta en riktigt bra kärlekshistoria i Konsten att höra hjärtslag, utgiven av Månpocket.

konsten-att-hora-hjartslag

Jag kan inte dra mig till minnes när jag sist kom över en roman i denna genre som inte dryper som söt sliskig sirap eller gör mig obeskrivligt generad. Eller bara blasé.

Så att trilla över denna lilla skatt var ett sant nöje. Jag plockade upp den på en flygplats inför en långflygning och tänkte att det var en lättsmält liten sak att glutta i lite under resan. Men redan innan take-off var jag fast.

Fast i beskrivningar av drömlika skeenden i Burma, i innerliga återgivanden av relationer, hjälplöshet och i osjälvisk längtan. Men kanske främst i tålmodighet och lojalitet.

Tin Win återvänder plötsligt till Burma och lämnar sitt liv som framgångsrik advokat, sin fru och sin dotter i NY. Efter fyra år reser dottern till Burma för att söka efter sin försvunne far. Den enda ledtråden är ett kärleksbrev från en kvinna i en avlägsen by i Burma.

Dottern möten en man som långsamt vecklar ut berättelsen om fadern. En vacker berättelse, smäktande utan att bli patetisk, kärleksfull utan att kännas naiv.

Jag läste den med stor behållning och den gav liksom kärleksromansgenren upprättelse. I sitt slag får den tveklöst full pott men på det stora hela begränsar jag betyget till 4 kärleksfulla pinglor av 5 möjliga.

Du gillar kanske också...

5 svar

  1. Mia D skriver:

    Den här läste jag förra sommaren och minns den som en stillsamt vacker kärleksberättelse. Det bästa är nog den lite “annorlunda” miljön som vi möter. Det gåtfulla landet Burma kändes exotiskt och befriande nytt samtidigt som man kunde konstatera att vi alla människor i alla delar av världen bär på samma längtan efter kärlek och tillhörighet.

  2. Hedvig B skriver:

    Läste den också på en flight i vintras och blev precis som du både överraskad och tagen av denna vackra och annorlunda berättelse. Stämningen i den är verkligen speciell. Mina barn tyckte jag var högst pinsam som satt och storgrät på planet i slutet av boken…:-)

  3. Katarina L skriver:

    Det låter som en typisk pocketpingelbok värd att läsa!

  4. Katarina skriver:

    Nu har jag läst den Pia och tyckte den var underbar. Känner mig alldeles varm i hjärtat!

  5. Pia W skriver:

    Ja visst var den fin! Känns väldigt filmisk.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.