En kattig kärlekshistoria

VARNING! Den som inte gillar katter göre sig icke besväret att läsa detta blogginlägg. VARNING!

pettson-findus-2

Nils har många strängar på sin lyra och är en mycket produktiv författare inom många genrer. 2003 fick han exempelvis Augustpriset för bästa faktabok (en biologihistoria) men har även skrivit allmänlitteratur för förlaget Natur och Kultur.

Nils Uddenberg är född 27 juli 1938 i Lund , är en svensk läkare och författare. Han är docent i psykiatri och etiskt sakkunnig i Gentekniknämnden. Uddenberg har även gjort en nyöversättning av Charles Darwin till svenska för 2000-talet. (Wikipedia)

Och så gillar Nils katter. Först lite motsträvigt men sedan så fascinerat och passionerat att han 2012 skrev boken Gubbe och Katt. En kärlekshistoria.

Handling en enkel och klassisk kattig. En katt bestämmer sig för att flytta in. Hemmet öppnas upp först lite halvhjärtat och mest av medlidsamhet. Men den gulliga lilla varelsen lyckas snabbt bli härskarinna/herre i huset och snart är det inte frågan om att Gubben och hans fru tagit sig an en hemlös katt utan snarare en katt som valt ut sina människor och ett nytt hem. Klassiskt kattigt alltså.

Som tidigare kattägare med lång erfarenhet av dessa mjuka fyrbeningar är det med en enorm igenkänning jag läser Uddenbergs beskrivningar av subtila men glasklara skeenden. Kattmanér och människoprinciper som snabbt slängs på tippen för att var den lilla kissen till lags och bli föremål för dess åtråvärda men sparsamt utdelade kärleksförklaringar.

En slick på handen, en buff med nosen mot näsan, en värmande boll sovandes på en värkande mage, en uppmanande blick… På ett oerhört träffsäkert sätt återger Uddenberg inte bara Kattens fysiska uppenbarelse och rörelsemönster utan även den väl utvecklare psykologin och maktbalansen som utspelas varje dag mellan en kattägare och dess darling. Och kärleken, Den oändliga kärleken som utvecklas. Lite kärv och därför än mer åtråvärd. Ja, typiskt kattigt igen.

Parallellen till Pettson och Findus är oundviklig.

Parallellen till Pettson och Findus är oundviklig.

Betyg
Igen, om en inte är kattmänniska är det här troligen den mest patetiska och tröttsamma bok någonsin skådad. Men är en person med ett stort, fluffigt bultande katthjärta – med eller utan uppspydda hårbollar – så är det en fröjdefull läsupplevelse. Av Pocketpinglorna är det kanske hälften av oss som sträcker upp handen för Team Katt, och av oss får gubbens kattbok absolut godkänt. 3 morrhårspinglor av 5 möjliga.

Pia W

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *