En mörk dag i världshistorien

9 novemeber 2016 – dagen kommer för alltid vara en av dom absolut sorgligaste i mitt liv. För det är dagen då vi svek mänskligheten genom att rösta fram en rasistisk och sexistisk galning till världens mäktigaste person, trots att vi hade ett alldeles ypperligt humant och kvinnligt alternativ.

Jag har gillat hans rapmusik både för texterna men även för gunget. Dom jazziga undertonerna förstärker ytterligare kopplingarna till hans förfäder.

Jag har gillat hans rapmusik både för texterna men även för gunget. Dom jazziga undertonerna förstärker ytterligare kopplingarna till hans förfäder.

Under de sista dagarna innan det amerikanska valet hade jag Jason Diakités, ja Timbuktu ni vet, röst i mina lurar. Tillsammans med journalisten och författaren Mustafa Can har han skrivit boken En droppe midnatt, en familjeberättelse som virvlar fram och tillbaka mellan USA och Malmö, mellan slaveriets Södern och det skånska svennelivet och från 5i12rörelsens prisutdelning i riksdagen  till snortande av kokainlinor på en skitig svartklubbstoa.

Jasons liv har mist sagt varit rörigt. Skitrörigt! Men med tiden förstod han att det enda sättet att hitta en linje att hålla fast vid, var följa familjens spår tillbaka till USA.

För att förstå sig själv men även sin pappa företar han en både fysisk och mental resa. Upptäckterna som görs är känslomässiga och studom chockerande.

Hur i hela friden kan hans förfäder vara hängivan Trumpanhängare? Och varför la farfadern sina surt förvärvade servitörsdollar på en dyrbar treanchcoat och fancy skor?

Tonen är  uppriktig och vittnar om ett djupt engagemang för nära familjerelationer men även för världsläget. Det är som om den ena koden inte går att knäcka utan att förstå den andra.

Detta bygger inte bara en stark berättelse utan något som snuddar vid ett politiskt manifest. Det ligger nära till hands att tro att Mr Diakité Jr aspirerar på en framtida politiskt karriär. I så fall ett ytterst välkommet tillskott till den för dagen dödligt deprimerade politiska läget.

Betyg
Jag drabbades ganska hårt at Timbaktus berättelse. Kanske förstärktes intrycket av rådande världsläget? Eller så kanske det helt enkelt bara en riktigt viktig bok? Oavsett jag ger den 4 anti-trumpska pinglor av 5 möjliga.

Lite snapshots från 2011 då jag hängde en vecka i Harlem
Timbuktus familjeberättelse utspelar sig på olika platser i Harlem – både i nutid och då seklet var ungt:

1

125 St och Lenox – klassisk Harlem korsning

3

Syndigt god Southern Comfort Soul Food på legendariska Sylvia’s. Men hur gott det än smakar är det ett faktum att mat är en klassfråga och ohälsosam mat är billigt…

4

Timbaktu är bästis med med stjärkrögaren Markus Samuelson som driver restaurangen Red Rooster i hjärtat av Harlem där svensk husmanskost korsas med etiopiska standards. Ljuvligt! Ett tillhåll för såväl medvetna Harlemamerikaner som världsmedborgare. Ja åsså jag då…

5

Klassisk jazzklubb där ”alla dom stora legenderna” uppträtt. Kvällen jag var där var inget undantag.

Pia W

1 kommentar

  1. avatar
    Mia 2016-11-11 at 08:11

    En förfärlig dag att vakna upp till…. Det är fortfarande så svårt att ta in att detta verkligen händer… Apropå Timbuktu, en läsvärd artikel i DN där Jason berättar om det ofattbara att hans farbror visade sig vara Trump-anhängare. http://www.dn.se/arkiv/kultur/jason-diakite-plotsligt-sag-jag-farbror-obi-bakom-trump-i/

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *