Ras och klass

Zadie Smiths senaste roman Swingtime använder hon sig av ras och klass som grundbultar i en berättelse som handlar om dans, drömmar och vänskap.

Många hävdar att Swingtime är Smith's bästa roman hittills.

Många hävdar att Swingtime är Smith’s bästa roman hittills.

Två mörkhyade flickor växer upp i “fel del” av London. Dom kommer från olika familjeförhållanden men blir vänner och tyr sig till varandra. Men så uppstår den ofrånkomliga konkurrensen och i vuxen ålder är det bara en av dem som lyckas.

Så långt är det ett klassiskt tema men författarinnan uppdaterar och kryddar det med sociala mediers påverkan på vårt sätt att leva våra liv och uppfatta världen såväl som med ett globalt Afrika perspektiv på västvärldens välstånd.

I Swingtime tar sig Smith alltså an de stora globala frågorna utan att bli pretentiös och samtidigt – sin vana trogen – serverar hon hänförande personporträtt som får läsarna att tro att dom faktisk känner karaktärer väl. Människor av kött och blod med misslyckanden dom försöker att ignorera eller i bästa fall acceptera.

Betyg
Swingtime är verkligen inget “uppåt-tjack” av White Teeth kaliber (en av mina Zadie Smith favoriter). Tvärt om men – speciellt i den snabba och allt hårdare värld vi lever i – oerhört angelägen. Innehållsmässigt är boken är fullträff för mig men min vana trogen tycker jag att förlaget kunde gått lite hårdare fram och kortat och tighta till den lite mer. Betyget blir därför 4.5 angelägna pinglor av 5 möjliga.

 

Du gillar kanske också...

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.