Gripande släktepos

vända hemJag har alltid varit svag för släktkrönikor och i synnerhet berättelser med förankring i Afrika.Det är på något sätt både exotiskt och välbekant på samma gång.  (Vi har skrivit om ett antal här på bloggen bl.a. Komma och gå, Skära för sten  och Americanah.) Jag minns just att en utav mina tidiga starka läsupplevelser var Rötter av Alex Haley,  i vilken man fick följa den afrikanske slaven Kunta Kintes ofrivilliga resa över till andra sidan Atlanten och hans ättlingars kamp på slavplantagerna i den amerikanska södern. Yaa Gyasis hyllade debutroman Vända hem påminner till viss del om Rötter, men i denna roman får vi följa två släktled genom historien fram till idag; de som fördes över till Amerika och de som blev kvar.

Gyasis berättelse vindlar sig igenom sju generationer och har sin startpunkt i Ghana på 1700-talet. Den lukrativa slavhandeln blomstrar och såväl den vite mannen som vissa afrikanska stammar (som försedde ”fienden” med varor även i form av människor) är delaktiga i detta onda kapitel i mänsklighetens historia. I fästningen i Cape Coast samlar man in och förvarar slavarna i väntan på skeppen. I de mörka fängelsehålorna buntas de ihop under omänskliga förhållanden, ibland ligger de travade i flera lager ovanpå varandra badande i varandras kroppsvätskor. Det är här som vi möter Esi, en ung kvinna som infångats och som sedemera skeppas över Atlanten. Men ovan jord, uppe i fästninmgen,  finns Effia. De är halvsystrar men har aldrig träffats. Effia tillhör de kvinnor som gick ett annat öde till mötes då de levde som ”konkubiner” till engelsmännen, dessa män som levde ett märkligt dubbelliv under de långa perioder som de tillbringade från sina familjer hemma i England. Effia lever ändock i en ganska kärleksfull relation med mannen James Collin och tillsammans får de en son som såsmåningom vänder tillbaka till Effias ursprungsby.

Det är alltså dessa två halvsystrars efterföljande släktled som vi får följa på båda sidor om Atlanten. På den amerikanska sidan möter vi miljöer som man delvis  ”känner igen”,  plantagerna, gruvorna, frigörelsekrigen, Harlem och gospel, företeelser som skildrats i många filmer och romaner men som fortfarande är lika starka och gripande att ta del av. Vad som skedde på den afrikanska sidan är något som vi kanske inte är lika bekanta med t.ex. afrikanernas delaktighet i slavhandeln, koloniseringen, missionärerna, frigörelsekrigen och självständighetskampen. Romanen är uppbyggd av flera porträtt och varje generation i vardera släktled får ett kapitel och sin berättelse. Det kan kanske tyckas lite spretigt, men varje berättelse är fint utmejslad och man lever sig in i varje persons historia och dennes kamp för att finna en tillhörighet, en känsla av ”hem” och att känna sig ”hel”.

Citatet som inleder romanen fångar fint  och förklarar romanens upplägg:

”Släkten är som skogen: står man utanför är den tät, står man inne i den ser man att varje träd har sin plats”

Allmänmänskliga teman om kärlek, föräldraskap, utanförskap, förtryck, frihet, religion och identitet, med den historiska kontexten som fond, gör denna roman till en mycket gripande och läsvärd berättelse. På lite drygt 300 sidor har Gyasi gestaltat en viktig och alltid lika berörande del av afroamerikanernas historia.

Mia D

Kommentarer: 3

  1. avatar
    Pia W 2017-04-24 at 05:35

    Later mustig och viktig. Lagger den pa min master-lasa-lista! <3

  2. avatar
    Hedvig 2017-04-28 at 07:50

    Låter väldigt intressant!

  3. avatar
    Hedvig Bergnheim 2017-05-13 at 12:54

    Låter som en bok precis i min smak! Blev jättenyfiken!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *