Historia i serieform – läsglädje för stora och små

Lycka för mig som barn var att öppna ett helt nytt seriealbum, eller för den delen att läsa ett favoritalbum för femtioelfte gången. Som jag skrev i mitt förra inlägg var jag särskilt förtjust i Illustrerade klassiker, som tyvärr inte ges ut längre. Någon som inspirerats av just Illustrerade klassiker, och som idag gör seriealbum som är så nära dem man kan komma, är författaren Maria Bergström. Jag efterlyser ju mer populärhistoria för barn, och de enda som mig veterligen försökt uppfylla detta svarta hål i litteraturrymden är Maria Bergström o Co i Kulturpoolen. Nio album har de lyckats producera om allt från Birger Jarl till Regalskeppet Vasa.

Dessa album har blivit riktiga favoriter hos mina barn, och häromdagen tog jag fram dem och läste själv – med stor behållning! Särskilt fastnade jag för de två albumen om Selma Lagerlöf: “Lill-Selma på Mårbacka” och “Selma berättar”. Teckningarna, av Emely Ryan, Mattias Thorelli och Emelie Friberg är lite Manga-inspirerade och oerhört välgjorda. Manuset är så välskrivet att jag får tårar i ögonen av rörelse, och gröt i rösten när jag läser vissa partier för dottern. “Lill-Selma” bygger på Selmas självbiografi, och “Selma berättar” på en novell av henne jag faktiskt inte läst: Meli, om en liten puckelryggig flicka som inte har långt kvar att leva men  får livsviljan tillbaka när hon hittar sitt kall i livet. Det märks att albumen gjorts med stor känsla för Selmas liv och verk.

Seriealbumet om Jean Baptiste Bernadotte som blev kung Karl XIV Johan av Sverige är också spännande och lärorikt och fängslar mig lika mycket som sönerna.  I Birger Jarl är teckningarna annorlunda, modernare och mer dramatiska. Berättargreppet att låta historien om den svenska medeltidens mäktigaste man berättas av korpen Gamle är genialiskt, och jag lärde mig minst lika mycket om denna spännande tid i historien – 1200-talet – som att läsa Jan Guillous böcker om Arn. Men det lustiga är att när jag frågade min son Arvid vilket album han gillar bäst valde han inget av de som berättade om historiens kändisar – istället föll valet på “Fet-Mats”: ett album om en gruvdräng som begravdes i ett ras i Falu koppargruva på 1600-talet och hittades över 40 år senare. Kroppen var då helt bevarad av mineral, gruvdrängen såg lika ung ut som den dag han försvann och identifierades av hans fästmö som själv blivit en gammal gumma. Fet-Mats ställdes sen ut till allmän beskådan som en “kuriositet” och fick en kristlig begravning långt senare. En fascinerande historia som också beskriver de hårda levnadsvillkoren för Faluborna på 1600-talet – något som tydligen intresserar dagens barn mer än kungar och krig!

Det enda negativa med Kulturpoolens seriealbum är att dom är alldeles för få. På deras hemsida – som inte verkar ha uppdaterats sen 2010 – står att fler album är på gång, bland annat om drottning Kristina. Så i min desperation ringde jag en av medarbetarna som sorgligt nog berättade att planerna är skrinlagda, eftersom de alla har fått andra uppdrag. Maria Bergström till exempel filar på en kriminalroman. Synd, tycker jag. Deckardrottningar finns väl så det räcker – att väcka barns intresse för litteratur och levandegöra historia däremot är oerhört lovvärt. Kom igen Kulturpoolen!