Känslan av ett slut

Tony ärver £500 och en gammal väns dagbok. Arvet gör honom medveten om att det förgångna inte alltid är som man minns det.

Tony Webster är en 60-åring som lever ett mycket stillsamt liv och med inställningen “wanted life not to bother me too much” får man väl anse at han lyckats ganska bra. Till och med livet efter skilsmässan från den praktiska och rekorderliga Margaret har blivit bättre än han anat. Inga uppslitande och röriga relationer med vare sig frun eller den vuxna dottern. Uppbrottet har passerat mycket fridfullt, vänligt och sansat, så nu kan han bara luta sig tillbaka och invänta typ döden.

Arvet
Men så dyker brevet upp. Brevet som innebär att han testamenterats en mindre summa pengar och Adrians, en gammal collegekamrats, dagbok. Gåvan kommer från Veronicas, hans första flickväns, mor som han bara träffat en gång, 40 år tidigare.

Den symboliska summan pengar överförs direkt men Adrians dagbok håller dottern hårt i. Situationen tvingar Tony att söka upp Veronica, vilket han fasar över eftersom deras relation inte avslutades på något direkt fridfullt, vänligt och sansat sätt.

Allt detta ståhej får Tonys annars så stillsamma liv att fyllas med osäkerhet och en viss portion spänning. Han ställer sig själv frågor så som: Älskade han verkligen Veronica? Vad hände med den energifyllde, hungrande – efter kunskap, sex, revolution – unge man han ville vara?

Vad hände med Adrian Finn?
Och vad hände men den i kompisgänget som Tony och de andra beundrat mest? Vad blev det av den smarte, världsvane unge herr Finn? Tony har en teori om att karaktärsdragen hos en person cementeras när man är 20-30 år.

“And after that, we’re just stuck with what we’ve got. We’re on our own. If so, that would explain a lot of lives, wouldn’t it? And also — if this isn’t too grand a word — our tragedy.”

För Tony verkar det stämma bra. 40 år senare är han fortfarande en person som undviker djupare relationer för att slippa bli sårad. En person som trycker undan och förnekar obehagliga minnen för att det känns bekvämast så.

Men så kommer brevet. Brevet som tvingar honom att reda bland minnena och koppla ihop dagens fakta med dåtidens känslostormande realitet. På gott och ont.

Tonys sporadiska kommunikation och möten med Veronica kommer att ändra hans minne och historieskrivning. Arvet byter ut hans annars så stillsamma liv till en tillvaro i ovisshet och förbryllelse. Det hon kallar feghet och han fridfullhet ställs nu mot varandra och slutligen förstår även Tony vad som hände, medan han levt sitt vuxna liv i förnekelse och falsk fridfullhet…

Vem är Julian Barnes?
The Sense of an Ending / Känslan av ett slut ( på svensk) är en kort berättelse skriven av den brittiske författaren Julian Barnes, han tilldelades 2011 The Man Booker Prize för boken.

Boken är skriven koncist, rappt och med en tydlig brittisk touch och jag gillar det verkligen. Jag tror jag fann hans recept i ett av hans citat:

“I don’t start a book until I know that I’ve got enough to finish it. Writing fiction is absolutely a self-taught profession. You can go to creative writing classes, but in my view, that helps you take short cuts. But you can only essentially teach yourself, and so I learnt through trial and error not to start a book until I was in a position to see the end.”

Det visade sig att min mamma valt samma bok som jag. Vad tyckte du om boken Lillemor?

Betyg
Jag gillade det! Mycket. En välskriven korsning av psykologi, biologi, passion och socialrealism. Det blir +4 pinglor av 5 möjliga.