Holy moley jag har självmant valt en deckare

Tänk om du fick träffa Katitzi eller Lotta på Bråkmakargatan på riktigt? Vilka förväntningar. Och tänk om du själv var förlagan till en så folkkär figur. Vilka förväntningar!

Gone Girl planeras även att bli film

Amy är enda barnet till ett framgångsrikt författarpar och inspirationen till deras aldrig sinande barnberättelser om “Fantastiska Amy”. Amy klarar allt, är alltid rättrådig, smart och godsint. Det finns inga situationer eller problem som inte fantastiska Amy reder ut med någon fulländad lösning eller tårdrypande moralkaka som ledstjärna. Vilken tjej!

Och henne har Nick lyckats charma. Nick, snyggingen som ser ut som en Ivy Leage kille men verkar vara den där genuina helyllegrabben från landsorten som alla bara tycker är så där häääärlig. Kvick i tanken, eftertraktad journalist och innehavare av en av NYC:s mest kvicka och fyndiga pennan.

Nick och Amy Dunne är det där avundsvärda Brooklynparet som liksom har allt. Tills en dag de inte har det längre. Arbetslösa och utblottade tvingas de slå sig ner i Nicks hemstad i Missouri med förevändningen att de ska ta hand om Nicks åldrande och skröpliga föräldrar.

Flytten låter som ett genomtänkt och helt rätt beslut för ett uppsnurrat storstadspar, men den nya tillvaron blir allt annat än fridfull och trevlig. Förutom en miljö och ett klientel som varken passar en storstadspingla som Amy eller en grabb som flytt sin barndoms bakgård som Nick, börjar deras äktenskap att knaka i fogarna och en lång tid av absolut tystnad och förnekelse följer som stundom avlöses av bråk och gräl.

Allt eskalerar på den femte bröllopsdag när Amy är spårlöst försvunnen. Huset har spår av blodiga strider och innan Nick vet ordet av är han polisens huvudmisstänkte. Nu följer en intensiv jakt och en utredning som blir rena uppvisningen i mediestrategi och en hjärnornas kamp.

Men är det inte märkligt att Nicks fru lämnat honom en skattjakt med lite väl uppenbara pikar i de omsorgsfullt inlindade kärleksförklaringarna? Verkar det inte ligga en hund begraven någonstans när Amys senaste år i Missouri, under polisens arbete, målas upp med lite väl många superlativ och perfektion? Och är det inte så att man måste höja på ögonbrynen när Amys dagbok, där Nick utmålas som djävulen själv, mycket lägligt dyker upp?

Ena dagen betraktar nationen Nick som killen-hela-dagen, medan han under nästa behandlas som paria. Men tänk om han faktiskt inte är mördaren? Var tusan är då Amy nu?

Skrivstil
Gillian Flynns bästsäljare Gone Girl har länge legat på min att-läsa-lista men eftersom jag är en riktig fegis när det kommer till deckare har jag inte riktigt vågat ta mig an den förrän jag visste att jag skulle kunna läsa den under dagtid. Två lata veckor i Söderhavet ombord på ett guppande kryssningsfartyg kändes som rätt tillfälle.

Boken är uppdelad så att vartannat kapitel ger Nicks perspektiv och vartannat Amys. Författaren imponerar stort med sin förmåga att verkligen återge de båda sidorna väldigt trovärdigt. Läser man Nicks delar är man övertygad som att det bara måste vara en kille som skrivit och Amys sektioner känns väldigt kvinnliga.

Flynn fortsätter storartat att hjälpa mig krossa mina fördomar om deckare genom att bjuda på en välskriven och genomarbetad roman utan att åka snålskjuts på gastkramande cliffhangers och splash-iga våldsscener. De äktenskapliga relationerna, de initierade beskrivningarna av ett osmakligt mediedrev och psykologiska utmaningar bär istället berättelsen hela vägen in i mål.

Betyg
Som ni förstår blir betyget bra. Och ännu bättre blir det av att jag trots allt i botten är en inbiten anti-thriller-pingla. 4 starka men skakande pinglor av 5 möjliga utdelar jag med glädje.