Gripande om att vara kvinna i Mexico
I dagens Mexico blir kvinnor stulna på gatan och bortrövade från sina hem av beväpnade män. Historierna är många om flickorna som gick hemifrån och aldrig kom tillbaka. Om detta handlar Jennifer Clemerts roman “En bön för de stulna”. Boken är en uppdiktad historia men bygger på intervjuer med kvinnor i Mexico. Bokens huvudperson heter Ladydi, och växer upp i en bergsby utanför Acapulco i delstaten Guerrero. I byn bor kvinnorna ensamma kvar, männen har gett sig av för att jobba på annat håll. I Guerrero är det leguanerna, spindlarna och skorpionerna som härskar. Livet är inte värt något. Luften dallrar i hettan och doftar av övermogen frukt. Kvinnorna lever varje dag med rädslan att bli bortrövade. I byns skönhetssalong gör de sig så fula som möjligt. De klipper av sig håret, målar tänderna svarta så att de ska se ruttna ut och när de hör ljudet av en stadsjeep närma sig springer de och gömmer sig i sina hålor.
Ladydis mamma tröstar sig med alkohol efter att hon fått reda på att hennes man skaffat en ny familj i USA och dessutom legat med flera av byns kvinnor. Hon fördriver dagarna med att se på tv-dokumentärer och dricka Corona. Ladydis skolkamrat Maria visar sig vara hennes halvsyster och växer upp till en kopia av pappan. Den enda mannen i byn är Marias bror Mike som lyssnar på hip hop-musik och går omkring med flera telefoner, tar emot beställningar om knarkleveranser. På pekfingret har han ett tatuerat Z, som står för den farligaste knarkkartellen i Mexico. Utanför byn vajar Vallmoblommorna i vinden på de stora fälten. I byn finns också Ritha, ett sopbarn. Hon hittades i en påse med fruktskal på soptippen lämnad för att dö, men driver nu byns skönhetssalong.
En dag försvinner den vackraste flickan i Mexico, byns Paula. Beväpnade män skjuter alla familjens hundar och rövar bort henne endast iklädd handduk. Samma kväll blir hon såld som sexslav till en av de stora kartelledarna i Mexico. De försvunna brukar aldrig återvända, men en dag kommer Paula tillbaka. Kroppen är full av märken efter cigaretter och hennes mamma sköter om henne som ett barn – matar henne med nappflaska och ger henne puré med sked.
“Kom ihåg att hålla dig ful”, säger Ladiydis mamma, när hon får erbjudande om jobb som barnflicka i stan och följer med Mike på en ödesdiger resa. Medan hon sitter i bilen dödar Mike en mäktig knarkboss och hans lilla dotter. Ladydi grips och förs till fängelset Santa Marta i Mexico City. I fängelset finns kvinnor som mördat, ofta i spåren av drogkartellernas våldsamma vardag.
Författaren Jennifer Clement. Foto: Barbara Sibley
Jennifer Clement skriver fängslande, karaktärerna är intressanta och deras öden djupt tragiska. När man börjat läsa går boken inte att lägga ifrån sig och den går att läsa ut på en kväll. Det är människoöden som gör djupt intryck och som lämnar mig med en känsla av fasa och sorg över kvinnors situation i dagens Mexico.
Jag ger boken fyra av fem pinglor.
