Barnböcker man inte somnar av

Att lägga barn för natten är inte direkt uppiggande, och många barnböcker är tyvärr rena sömnpiller. Men det är ju barnen som ska somna, inte vi! Så här kommer några tips på böcker man inte somnar av:

Pernilla Stalfeldt, kvinnan bakom klassikern Bajsboken har kommit ut med en ny bok,  Livetboken! Pernilla har gjort till sin grej att skriva existensiella böcker för barn, om allt sånt som är viktigt i livet: Kärlek, våld, död, solen, och bajs.

Men är bajs viktigt undrar ni? Ja, för ett litet barn är det ju faktiskt en superviktig fas i utvecklingen ( i alla fall enligt Freud). Bajsboken är både pedagogisk och humoristisk, och jag har höga förväntningar på den nya livsboken.

En annan personlig favorit är Sagan om det röda äpplet, av Jan Lööf, som ju fick Selma Lagerlöfs litteraturpris förra veckan (se Mias blogginlägg). En farbror köper ett rött äpple, vars osannolika resa man sedan får följa…

En bok som jag inte har läst, men som idag börjar som följetong i Barnradion på P4 är ”Kalle med klänning” av Annette Skålberg. Hon har också skrivit ”Kalle som lucia”, och ger ut sina böcker på Sagolikt bokförlag. Gillar att de ger ut såna böcker, som en motvikt till utbudet i övrigt som mest befäster könsrollerna hos barn.

En annan bok där man också märker en ambition att öppna upp könsburarna för barnen är ”Kenta och barbisarna” av Pija Lindebaum. Rekommenderas också!

En bok som bara är rolig att läsa är ”Det var tur- det var synd. Det här är historien om vad som inte hände”. av Thomas Halling. Bildboken är vändbar och kan läsas från två håll! Handlar om en dag i  flickan Amandas liv, då hon har  både  tur och otur –  beroende på hur man läser. Som i filmen ”Sliding doors” med Gwyneth Patrow leker vi med tanken på hur historien kan skrivas om bara för att man ändrar en liten detalj, som att man går till höger istället för vänster. Fascinerande!

Men min absoluta favorit alla kategorier är ”Kan man” av Petter Lidbeck. En bok både jag och barnen blev smått chockade av första gången, men sen skrattat gott åt många gånger. Lisen Adbåges teckningar är grymt roliga, och rätt morbida. En liten flicka går runt och undrar vad man kan. Kan man locka håret med en borrmaskin, till exempel? Eller simma med pirayor? Och sen får man se vad som händer om man prövar…

Ett stort plus i de två sista böckerna är att att alla sidor slutar med samma mening: ”Nej, det kan man inte” och  ”det var tur”/”det var synd”. Det blir som ett mantra, man får som läsare in en rytm och kan skoja till det med olika dialekter och betoningar. Barnet skrattar så det kiknar (små barn är lättroade). Allt för att inte somna själv!

Hedvig N

Kommentarer: 4

  1. avatar
    Mia 2010-05-26 at 06:33

    ”Bajsboken” har vi skrattat många gånger åt. Vi köpte faktiskt den redan innan barnen kom och den var under många år vår ”toalettlektyr”. Det är ju så underbara teckningar!

    En annan favorit hemma hos oss är annars Pija Lindenbaums böcker om Gittan som träffar gråvargar, fårskallar och älgbrorsor. ”När Åkes mamma glömde bort” är en annan av samma författare och handlar om Åkes mamma som en morgon vaknar upp och är helt förbytt. Hon har blivit en drake och orkar inte gå till jobbet så Åke får försöka styra upp dagen istället. Suveränt!

  2. avatar
    Hedvig B 2010-05-27 at 10:40

    En av mina favoritbarnböcker är Knacka på! av Anna-Clara Tidholm. Den är från 0-3 år och en väldigt mysig bok att läsa och ”knacka” tillsammans. Min snart 7-åring hittade vårt sönderlästa ex häromdagen och ville att jag skulle läsa den för henne (och knacka…) trots att hon numera läser kapitelböcker själv… Vissa böcker ska läsas tillsammans!

  3. avatar
    Hedvig Nilsson 2010-05-29 at 07:31

    Knacka på har vi också läst (och knackat) sönder! När Åkes mamma glömde bort låter som en höjdare, den måste vi låna på biblioteket. (för nu köper jag inte fler böcker på ett tag…)

  4. avatar
    Karin H 2010-05-29 at 08:45

    Ni barnboksläsare, vad säger ni om detta att barnboksförfattare tycker att de censureras av förlagen? Att de måste vara så politisk korrekta och pedagogiska hela tiden och inte får nämna ”otäckheter” som svordomar, fulla vuxna och sånt? Jag har läst om detta och fascineras lite av det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *