Änglar fängslar – men ändå inte

I pocketpinglorna har vi tagit oss an en del av den vampyr-litteratur som blivit så populär och vi har tyckt om både John Ajvide Lindqvist och Stephanie Meyer.  Eftersom jag gillar både fantasy och thriller-genren blev jag förstås lockad av Daniell Trussonis nya roman, “Angelologi – Änlarnas tecken”. Boken skildrar kampen mellan människor och de ondskefulla ängla-ättlingarna, “nefilim” och utspelar sig mestadels i ett nutida New York.

På bokens baksidestext citeras recensenten Jan Gradvall som drar paralleller till Da Vinci-koden:  “inom ett år kommer romanen Angelology att sticka upp ur alla handbagage på flyget”. Det lät ju mycket lovande tyckte jag.

Och boken är svår att lägga ifrån sig, även om den inte är en lika driven bladvändar-thriller som Dan Browns böcker brukar vara.  Den unga nunnan Evangeline får veta att hennes föräldrar och mormor varit engagerade i en hemlig motståndsrörelse som försöker bekämpa de onda nefilim som lever dolda bland människorna på jorden. Nefilim är änglar som har fått barn med människor – de har vingar som de fäller ut när ingen ser, är mycket starka och vackra, lever i flera hundra år och har viktiga maktpositioner i samhället. Evangeline dras in i kampen mot nefilim och jakten på en lyra, nedkommen från himlen. Lyran är det enda som kan återge nefilim deras forna styrka, ängla-ättlingarna har börjat försvagas och få sjukdomar. Det blir en spännande jakt, men lite för osannolik för att kännas helgjuten.

Jag tror att felet med Danielle Trussonis roman är att den varken är en renodlad thriller eller fantasy. Handlingen utspelar sig inte i magisk värld fylld av olika varelser utan i nutidens New York med Central park och tunnelbana. Samtidigt hålls änglar fångna i en grotta sedan 3000 år tillbaka och en lyra med himmelsk musik kan bota nefilims sjukdomar. Jag tycker att det blir lite för overkligt för att det ska funka. (Och då tycker jag ändå att vampyrer smälter in rätt bra i vardagen). Men hur döljer nefilim sina vingar under kläderna? Och hur har de kunnat hålla sig hemliga i flera tusen år, när de har haft relationer med människor?

Jag tycker inte att boken kan jämföras med Da Vinci-koden, som är mer välskriven och dessutom har en spännande intrig som känns helt trovärdig. Angelology är helt okej, men känns lite för konstruerad för min smak. Slutet bäddar för en uppföljare, och den kommer jag nog att vilja läsa för att se hur det utvecklar sig, så jag är lite ambivalent.