Hulda och Claude i mina lurar

Hulda är en vandringskulla uppväxt på barkbröd. I Hjärtblad följer vi henne genom den bistra barndomen, via ungdomsåren, in i vuxenvärlden i industrialiseringens Sverige på 1800-talet. Samtidigt som vissa andra européer befann sig långt mycket högre upp i Maslow:s behovspyramid.

Det som slår mig gång på gång under berättelsen är att det inte alls är länge sedan allt detta var en realitet i Svedala. Hulda kunde ha varit min mormors mormor!

Aino Trosell ger oss Huldas liv men bjuder samtidigt på ett stycke socialrealism och en målande historielektion.

I Malung var förhållandena hårda på 1860-talet. Barkbröd och mossa höll många vid liv under långa perioder. När barn lägger sig tysta ner är döden nära, vilket motiverar Hulda att göra allt för att småsyskonen inte skulle falla i dvala av utmattning.

Giftasvuxen och konfirmerad upptäcker hon både kärlek och åtrå. Hulda blir en vandringskulla som tar sig från fattiga Dalarna till Stockholm för att ta anställning som husa.

En stark barndomsskildring tar nu en ny vändning och blir en redogörelse av ett samhälle i förändring. Skillnader mellan landet och staden. Mellan självförsörjande ekonomier och ett borgerligt industrisamhälle. Avskärmat, traditionellt leverne och moderna, medvetna människor som gör egna, väl övervägda val. 

Förutom en gripande barndomsskildring och en – för mig välbehövlig – historielektion bjuder Hjärtblad också på en kvinnoöde som fastnar.
Betyg 6,5 av 10

Undrar om dalkullan Hulda och musikgeniet Claude hade blivit kära om de träffast…

Herrar högre upp i behovspyramiden
Under samma tidsperiod som Hulda kämpar för sitt liv i Dalom sitter det en fransos vid namn Claude Debussy och komponerar odödlig klassisk musik, huttar absint och snackar konst med sina målande impressionismpolare. Kanske Monsieur Monet!? Visst är det ofattbart?!

Lyssna gärna en stund på Debussy:s Clair de lune. Vackert! Undrar om Hulda skulle ha uppskattat det?…

Jag har lyssnat
Istället för att ligga med näsan i en bok har jag lyssnat i mig Trosells berättelse och funnit att det är ett superbra sätt att fördriva tiden på cykeln eller spånkan på väg till och från jobbet, eller på promenader och under hushållsarbeten.

Så ljudböcker är definitivt ett sätt jag rekommenderar för att kunna ”läsa” en massa böcker som man kanske annars inte skulle hinna. Fiffigt eller hur?

Att lyssnat på svenskt armod i lurarna passar lika bra i Nice som i Blöteborg.

Pia W

Kommentarer: 3

  1. avatar
    Hedvig 2011-01-17 at 12:41

    Låter som en bra bok! Visset du att Barkbrödet har fått en rennesans – det ska vara rena rama hälsofödan. Finns en farbror i Torsby som bakar det!

    Aino Trosell har ju f.ö. en viss Värmlandsanknytning, hon bodde här i många år. Hade henne som gästföreläsare på en kurs i skapande svenska, hon gav ett mycket sympatiskt intryck!

  2. avatar
    Anna 2011-01-18 at 09:22

    Gillar också att lyssna på böcker men det krävs en bra uppläsare!!
    Clair de lune= Twilight 😉

  3. avatar
    Karin H 2011-01-19 at 12:39

    Är lite periodare med ljudböcker, men lyssnar nästan aldrig i lurar, utan tillsammans med maken i bilen. Det är mysigt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *