För splittrad för läsning igen
Det är bara att konstatera att jag behöver sommar och semester för att riktigt hitta tillbaka till läsningen. Den här sommaren har jag plöjt en massa olika titlar av alla de slag, allt från gamla klassiker till lättsmält romance. Där till har jag förstås också tagit mig an pocketpinglornas sommarlista där jag läst alla utom “Barcelonaboken”. Det har varit underbart med denna obrutna läsflow som jag har befunnit mig i. Och så kommer hösten….
För det känns faktiskt som om den är här. Luften har förändrats och med det mitt läsflow. Ekorrhjulet har börjat snurra och helt plötsligt så har jag svårt att fokusera på läsningen. I ett försök att “möta” den splittrade vardagen igen så har jag börjat läsa novellsamlingen Nära hem av Alice Munro. Hon hyllas ju överallt och jag tänkte att novellformen kanske kunde var hanterbar och överkomlig. Men det går trögt.
Visst är det lite sorgligt? Hur ska man hitta tillbaka till eller snarare upprätthålla sitt läsflow egentligen? Har ni några knep?
Jag känner igen mig allt för väl. Men det kanske är med läsning som med träning, kanske måste man tvinga sig själv ibland för att hålla igång flödet? Typ läsa 5 sidor varje kväll även om man egentligen känner sig för trött!? 🙂
Jag har precis samma problem. Det är underbart att läsa när kropp och själ har varvat ner, men svårt när tillvaron snurrar på i 120. Jag har också Munros noveller liggande – så det kanske är en bra idé.