Den klassiske Älskaren

Jag kände ju givetvis inte Marguerite Duras men efter att ha läst hennes självbiografiska kortroman Älskaren jag kan riktigt känna vilken våldsamt stark och befriande egensinnig personlighet hon måste ha varit, redan blott 15 år gammal.

Flickan i boken ges aldrig något namn. Är det för att hon är författarens egen röst?

Flickan i boken ges aldrig något namn. Är det för att hon är författarens alldeles egen röst?

Liksom författarinnan själv växer huvudrollsinnehaverskan upp i Saigon på 40-talet. I Franska Indokina, den dåvarande franska kolonin, var kärleksaffärer över de sociala gränserna ytterst opassande.

En dag korsar den unga franska flickan Mekongfloden, iförd sin mors avlagda och blankslitna sidenklänning, broderns grova läderbälte och guldlaméskor med hög klack.  Där och då,  ombord på bilfärjan iförd sin uppseendeväckande ensemble inleder hon, vad som ska visa sig bli en passionerad relation med den unge, rike, kinesiske affärsmannen som bakom de mörka rutorna spanat in henne från limousinens baksäte.

Opassande är bara förnamnet
Genom att trotsa de starka kulturella konventionerna och rasfördomar blir deras förhållande inte bara hett på det sexuella planet, även relationerna till den fördömande omgivning utmanas.

Allt detta i sig utgör stoff nog för en fängslande berättelse, men Duras slänger in ännu ett kort i leken. Svarte Petter. Dysfunktionella familjerelationer! Denna aldrig sinande källa till hetsiga meningsskiljaktigheter och traumatiserande känslostormar.

Vad annat kan man vänta med en sinnesförvirrad mor som högljutt kritiserar flickans leverne med motiveringen att hon kastar bort sitt liv och, hemska tanke, riskerar att förbli ogift? Som om inte det vore nog vill ju flickebarnet heller inte lyssna när modern vill att hon viger sitt liv åt matematiken, istället för att trilskas med att ägna sig åt det där löjliga skrivandet.

Med facit i hand: den hyllade författarinnan. Mamman skulle bara vetat hur rätt det var av flickan att besluta sig för att hålla sig kvar vid sitt skrivande.

Med en bortgången fader har familjen det även mycket svårt ekonomiskt. Flickans storebror är en våldsbenägna typ och i ständigt behov av pengar för att finansiera sitt missbruk, så trots sin avsky och sitt förakt är kinesens pengar och fjäskmiddagar inget han förnekar sig. Den älskade yngre brodern dör, alldeles för tidigt.

Oj nu har jag ju avslöjat allt!
Men det är liksom inte det som är grejen med den här boken. Ploten är varken särskilt unik eller originell, kombinationen sex och familjekonflikter har vi ju sett förr. Nej, det är Duras berättartalang och självutlämnande som gör den till en riktig pärla.

En självständig ung kvinnas nakna berättelse. Ett in-under-huden-porträtterat familjedrama. Pang, bom, bang! Jag tappar nästan andan. Men innan dess delar jag gladeligen ut full pott i betyg.

5 omtumlade pinglor av 5 möjliga. Läsning när den är som allra bäst.

Den oerhört vackert illustrerade framsidan var det första som fångade min uppmärksamhet. Så fin att jag lämnat den framme för att pryda mitt skrivbord.

Pia W

Kommentarer: 4

  1. avatar
    Mia 2014-08-08 at 04:11

    hihi 🙂 Nu har vi ”dubbelbloggat” om denna lilla pärla vilket bara understryker dess läsvärde.
    http://www.pocketpinglorna.se/tyckt-om-bocker/2011-08/nyutgivning-av-klassikern-alskaren/
    Älskar den här romanen! Jag läser den varje år med elever som alla oftast fascineras av denna historia men inte minst av det speciella sätt som hon skriver på. En väv av minnen med många omtag och sidospår. En utmaning för den som förväntar sig en rak kronologi och en tydlig röd tråd.

  2. avatar
    Pia 2014-08-08 at 10:24

    Att passerat 40 har tydligen blivit mitt inträde i guldfiskseran… Sorry Mia! Förresten, vad tycker gymnasister av idag om boken?

  3. avatar
    Katarina 2014-08-09 at 06:56

    Det var längesedan jag läste denna – typ 20 år sedan, men jag tyckte också att den var fantastisk!

  4. avatar
    Mia D 2014-08-12 at 12:21

    Som sagt, Pia, de flesta har fascinerats av den. Såväl över innehåll som form. Jag brukar visa öppningscenen ur filmen som intro. Resten av filmen får de se på egen hand hemma om de vill. Den är lite för vågad för att kunna sitta och se i ett klassrum 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *