En stalker i trädgården?

Som relativt erfaren deckarläsare är det egentligen konstigt att jag inte läst Helene Tursten (Piratförlaget) förut, men nån gång ska ju vara den första. Lite konstigt då också kanske att börja med den nionde boken om Irene Huss;  Den som vakar i mörkret. Men det funkar ändå. Kriminalinspektör Huss och hennes kollegor i Göteborg hittar döda kvinnor som tvättats och paketerats i plast. Samtidigt börjar märkliga och otäcka saker hända Irene.  Är det tillfällighet eller hänger det ihop?

Ja, eftersom det är en deckare så är väl svaret på den frågan ganska givet. Men mer ska förstås inte avslöjas. Så vad tycker jag då, efter min Huss-debut? Nja, både och. Historien och intrigen griper aldrig tag i mig, och inte känner jag mig särskilt uppskrämd heller.  Men jag gillar Irene Huss, som verkar vara en vanlig människa. Befriande oneurotisk  och lätt att identifiera sig med. Så det blir nog att jag läser fler Huss-böcker, kanske de tidigare är bättre?  Tidigare i höstas bevistade pocketpinglan Pia en presskonferens med Tursten i samband med utgivningen av “Den som vakar i mörkret” och den då aktuella TV-serien med Angela Kovacs.  Det är lite intressant att läsa om den och Pias tankar kring författande och kreativitet med tanke på hur jag känner inför den här storyn…