En hondjävuls liv och lustar- ett litet galet mästerverk?

“Ett litet, galet, galet mästerverk”  skriver Washington Post och citeras på baksidan av  En hondjävuls liv och lustar. Fay Weldons klassiker från 1983 har nyligen getts ut i nyutgåva på Massolit förlag med nyskrivet förord av  Unni Drougge. Jag har inte läst den tidigare men den visar sig vara otroligt lättläst.  Jag slukar den på ett par dagar och blir både fascinerad och konfunderad. Vad ska man egentligen tycka om denna skruvade berättelse?

När boken kom väckte den enorm uppmärksamhet.  Inom loppet av några år blev den filmatiserad både som TV-serie av BBC och som Hollywooddrama. Fay Weldon blev feministikon. Så här, snart 30 år senare, måste jag dock hålla  med Unni Drougge om att genusperspektivet inte känns helt fräscht. “Moderna feminister skulle tvärdissa  boken om den marknadsfördes som kvinnokampsappell. Det enda som möjligen överensstämmer med dagens feministiska  diskurs är temat om att slå tillbaka.  Att inte finna sig i manligt skitstövleri.” skriver Drougge.

Hämnden, kvinnlig sådan, är den röda tråden. Romanhjältinnan Ruth är en kvinna som inte lever upp till kvinnoidealet på något sätt. Hon är lång, klumpig och väldigt ful med stora tänder och håriga leverfläckar i ansiktet. Hon lever ett hemmafruliv och nöjer sig med man, barn och husdjur i en relativt välbeställd förort.  Mannen, Bobbo, har gift sig med henne för att han var “tvungen” då Ruth blev gravid. Livet flyter på, grått och händelselöst men acceptabelt. Så en dag utsätts Ruth för för det svek som många hemmafruar med män i karriären råkat ut för. Bobbo blir kär i en vacker, på ytan självständig, kvinna med egen karriär (Mary Fisher är liten söt och välskapt och skriver romantiska bestsellers i sitt fyrtorn vid havet) och lämnar Ruth och barnen.

“Mary Fisher  älskas av min man som är hennes revisor. Jag älskar min man och hatar Mary Fisher”, skriver berättarjaget Ruth. Men till skillnad från många dumpade kvinnor världen över som finner sig i sitt öde och blir ensamstående mammor, ofta med hårda ekonomiska  villkor, bestämmer sig Ruth för att ta hämnd. Och hon gör det mycket grundligt och raffinerat.  Priset hon betalar är dock högt, mycket högt. Hon blir en “hondjävul”. På några veckor bränner hon ner sitt hus, har sex med traktens fyllo och sedan lämnar  hon sina barn hos Bobbo som flyttat in till Mary Fisher. Ruth lyckas bli förmögen och genomgår otaliga  smärtsamma skönhetsoperationer med målet att likna sitt hatobjekt Mary Fisher.  Allt för att återerövra Bobbo- trots hans svek.

Fay Weldon skriver med en ironisk ton och boken är väldigt underhållande även om berättelsen stundtals är ordentligt skruvad och samtidigt djupt tragisk. Drougge analyserar den väl i sitt förord:

“En hondjävuls liv och lustar är inte bara en hejdlöst under hållande skröna om kvinnlig rivalitet, hämnd och upprättelse. Ytterst är den en dystopisk skildring av en rå och kall verklighet där kärlek och godhet väger fjäderlätt mot makt och fåfänga. Rikedom och skönhet är det enda som räknas och skönhet går att köpa för pengar.”

När boken skrevs 1983 var skönhetskirurgin inte lika utvecklad och vanlig som idag och Ruths brutala omgörning av sig själv upplevdes troligen som både provocerande och lite science fictionartad.  Idag, nästan 30 år senare, när skönhetsoperationer blivit vardag reagerar vi mer på motivet till Ruths omgörning :  att behaga och återerövra mannen som svek henne…