En liten bok om syskonkärlek

Tre syskon rymmer från ett bröllop innan det ens börjat, för att förenas med sin lillebror Vince som leker friherre på ett slott. En dag till skänks är vad de har framför sig.

Vince står framför en grupp turister och med stor inlevelse redogör han för slottets historia, en egenpåhittad berättelse eftersom det inbringar lite kosing. Slottet förvaltar han åt en dam på resande fot. Rätt som det är står hans två systrar och bror där och förundras över lillbrollans föreställning.

Där och då startar det dygn som de kommer att tillbringa tillsammans. Ett dygn som fylls av syskonkärlek. Men inte av den läskiga och påklistrade ”von-Trapp-ska” sorten utan av den där härligt ärliga och uppriktiga sorten. Den som innebär att man känner varandra utan och innan, och trots det förutsättningslöst älskar och respekterar varandra. Relationer som tål brutal ärlighet och komprometterande sanningar, de av den osjälviska typen som alltid finns där och ger lika mycket energi som man generöst slösar tillbaka. De fyra syskonen är mycket olika men – och kanske just därför – älskar verkligen varandra. Samtidigt inser man att det troligen är sista dagen de har till skänks för impulsiva rymningar, gapskratt och tjivandes. Vuxenvärlden tar vid. Jag blir varm och lite avis.

Men det är ändå inte ett dugg sorgligt eftersom det är helt uppenbart att ingen av de fyra någonsin kommer att schabbla bort det de har tillsammans.

Betyg
Anna Gavalda har för en gångs skull skrivit en kort och lite ytlig berättelse. Förvisso med en underliggande ton av melankoli och ensamhet, men mycket glättigare än de jag tidigare läst och gillat, som till exempel Tillsammans är man mindre ensam.

Betyget blir 6,5 pinglor av 10.