Barn A och B

Caleb och Camille Fang är berömda performancekonstnärer. De involverar alltid ofrivilligt sina två stackars avkommor, Annie och Buster. Tills de får nog.

Lättsmält julläsning

Lättsmält julläsning

Att beskriva A och B:s barndom som annorlunda är en stark underdrift. Den svenska socialtjänsten skulle ha tvångsomhändertagit dem på studs. Så otrygg, kaotisk och mentalt utmanande är en mer rättvisande beskrivning av deras uppväxt.

Boken The Family Fang skriven av Kevin Wilson börjar på en ofantligt komisk ton. Mor och far Fang drar runt på offentliga platser med sina ungar och arrangerar oväntade händelser som spelas in på video.

Men händelserna är inte oväntade bara för den häpnande folkmassan, utan så även för de stackars barnen. De vet ofta bara att det kommer att ”hända något fruktansvärt” som de förväntas delta och spela en viktig roll i. Men ungar anpassar sig lätt och deras reaktioner och agerande bidrar till de oansvariga föräldrarnas uppfattning om storartad performancekonst, det vill säga riktig konst enligt den store Caleb Fang. Kosta vad det kosta vill, ett par traumatiserade ungar är smällar man får ta.

Trasiga själar
Ungefär hit är boken väldigt humoristisk. Men vad kan det egentligen bli av de vida berömda ”Barn A och B” när de blir vuxna? Deras yrkesval landar inte långt från päronträdet. Annie blir berömd skådespelerska och Buster blir författare, om än inte lika berömd som sin äldre syster.

Men mentalt är de skadade för livet så när de flyttar hemifrån gör de båda ett medvetet val att inte ha någon kontakt med föräldrarna. De vill komma så långt ifrån dem som möjligt och skapa sina egna liv utan att regisseras av Caleb eller Camille.

Men omständigheter (som involverar ett potatisskott i ansiktet på B och ett nervöst sammanbrott följt av ett olyckligt val av kandidat (en journalist) för ett one-night-stand av A) gör ändå att de två syskonen återvänder till familjens hus och ofrivilligt får vara med om Fang-familjens sista (?) konststycke.

Alla barn ifrågasätter sina föräldrars lögner men i Annie och Busters fall tar lögnerna sig utomgalaxiska proportioner så när syskonen tillsammans gnolar på en populär slagdänga vid ett tillfälle i boken ger det en ledtråd om vad de innerst inne önskar: ”Kill all parents, so you can keep living”… Men slutet har faktiskt även en portion äkta kärlek, en välförtjänt tröst för två trasiga själar.

Betyg
På en nivå gillar jag kontrasterna mellan det komiska och det djupt tragiska i Wilsons berättelse, men samtidigt blir den lite platt. När alla sensationella Fang-påhitt är slut finns det liksom inte så mycket kvar. Visst tycker man synd om kidsen men något mer ur känsloregistret lyckas jag inte trycka fram för dom stackarna. Men knorren på slutet är bra. Fängslande och överraskande. Knorren tar inte betyget hela vägen till fyra pinglor men 3 hedervärda pinglor av 5 möjliga blir det i alla fall.

Pia W

Kommentarer: 3

  1. avatar
    Katarina 2013-01-01 at 11:17

    Synd på en sån bra historia att den inte blev en fullträff. Men jag blir ändå sugen på att läsa den.

  2. avatar
    Karin H 2013-01-01 at 03:09

    Jag blev också sugen på den. Kul med tips!

  3. avatar
    Hedvig N 2013-01-06 at 11:54

    Oj, den lät skruvad! 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *