Hadley Richardson: Hemingways första fru

”I wished I had died before I ever loved anyone but her.”

Ernest Hemingways kärleksförklaring till sin första fru är patetisk, teatralisk och samtidigt storartad. Meningen avslutar Hemingways egna berättelse; En fest för livet (som förresten gavs ut efter hans död, av fjärde fru Hemingway) om tiden som kyrkråttsfattig yngling med författardrömmar i Paris, kulturens och intellektets högborg, på 20-talet.

I den nyutgivna boken Åren i Paris skildrar Paula McLain samma tid men ur hustruns perspektiv. Hadley är åtta år äldre och varken vacker eller konstnärligt kreativ som deras namnkunniga bekantskapskrets där Gertrud Stein, Ezra Pound och F.Scott Fitzgerald med entourage ingår. Hon är mer rejäl och jordnära. Står med båda fötterna på jorden när Ernest flippar. Tar långa vandringsturer i de österrikiska bergen och susar ner för de schweiziska alperna på trälaggar. Föder barn och är lojal. Löjligt lojal och förstående. Väldigt förstående.

Själv sköljde jag ner den parisiska hustruns berättelse med fil och Ramlösa.

Men hon är för den skull inget mähä. Tvärt om är det mycket tack vara Hadley som Ernest över huvud taget lyckas skiva en rad under tiden i Paris. Man får känslan av att utan hennes kärlek och sätt att möjliggöra hans start på vad som skulle komma att bli en lång och framgånsrik författarkarriär, skulle världen inte fått läsa mästerverk som Farväl till vapen och Den gamle och havet. Och ändå överger han henne. För en vackrare och mer spännande kvinna.

Betyg
Vid sidan om namedropping och en rejäl portion jolmig romantik ger berättelsen en god bild av det glada livet i Paris på 20-talet. Dryckesvanor och miljöer skildras så att man nästan kan känna doften av pastis och de iskalla vindar virvla runt benen under taknockarna i Montmartre.

Författargreppet att skildra stora personligheter utifrån deras partners perspektiv är ju inte direkt nytt. En annan bok på samma tema som jag tidigare skrivit om är Curtis Sittenfelds Presidentens hustru om Laura Bush. Men jag gillar greppet. Det ger liksom en känsla av att få veta lite mer. Betrakta allt i smyg som en fluga i taket. Vetskapen om att författarinnan, McLain dessutom är före detta lärare i engelsk litteratur innan hon bestämde sig för att ägna både sin tid och förmögenhet åt research inför denna bok adderar ytterligare till den autentiska känslan.

Betyget blir 4 pinglor av 5 möjliga.

Pia W

Kommentarer: 2

  1. avatar
    Katarina 2013-07-07 at 11:14

    Påminner mig om Woody Allen-filmen Midnatt i Paris, där huvudpersonen om nätterna frotterar sig med Picasso, Hemmingway och andra kulturella storheter i Paris nöjesvimmel. Måste ha varit fantastiskt att vara med om.

  2. avatar
    Pia W 2013-07-07 at 01:06

    Eller hur?! Vi pinglor skulle smälta in perfekt, iförda Charlestonklänningar, smala cigaretter i långa munstycken mellan fingrarna, sippandes aldrig sinande champagne. Jag ser oss framför mig virvlandes runt på en av Gatsbys tillställningar: http://www.pocketpinglorna.se/inte-bara-bocker/2013-05/the-great-gatsby/ Hehehe man måste väl få drömma lite…

    Jag säger det igen: Jag är född för sent!!! 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *