Vindens skugga lever upp till ryktet
Här kommer några ord om ytterligare en bok från sommarens läslista, nämligen Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón. Den har ju legat på bestsellerlistan världen över ett bra tag, men av någon anledning har vi ju inte kommit oss för att läsa den förrän nu.
Jag är dock glad att vi sparade den till “sommarläsningen” eftersom den är en sådan stämningsbok som kräver lite obruten tid för att komma till sin fulla rätt.
Berättelsen utspelar sig till största delen i Barcelona med början 1945. En far tar med sin 10-åriga son, Daniel, till “Kyrkogården för glömda böcker”. Där får han välja endast en bok. Ur de dammiga hyllorna tar Daniel fram Vindens skugga av författaren Julian Carax och det blir upptakten till en otroligt spännande berättelse, som för att använda en gammal klyscha, har allt; kärlek, spänning, humor…
Daniel läser Vindens skugga och blir fullkomligt besatt av boken och dess mystiske författare. Sökandet efter svaren på gåtorna som omger boken kommer att prägla Daniels liv för all framtid.
Jag måste säga att jag hade höga förväntningar och den här gången infriades de verkligen, jag har inte svårt att förstå varför den har blivit en sådan succé!
Också mycket förtjust i denna bok!
Jag läste den för länge sedan och skulle verkligen önska att tiden fanns för att läsa den igen… 🙂
Jag inser att jag är lite lurad. Alla förutsägbara ingredienser för en succe finns med precis som Hedvig skriver. Bara att tick off! Men jag lät mig villigt förälskas i den dramatiska berättelsen om Daniel och Carax. Jag ville verkligen inte att den skulle ta slut. Och jag som nästan ALLTID tycker att böcker kunde vara kortare och därmed bli bättre. Det om något är väl ett gott betyg. Så betyget från mig blir högt. 8 av 10.