Värna slukarbeteendet!
Min dotter är helt klart på väg in i slukaråldern och det är inte utan att jag blir lite avundsjuk när jag ser hur hon går in i böckerna och totalt stänger ute omvärlden i timmar. Jag minns känslan så väl från min egen barndom. Jag må ha lämnat slukaråldern bakom mig, men slukarbeteendet har jag inte helt lagt bort… Nuförtiden är tillfällena till total och hängiven sträckläsning allt för få, tiden finns inte i vardagen.
Men då och då händer det. Under en helg eller en semestervecka: boken är fantastisk, för bra för att släppa och jag läser och läser och väljer aktivt bort timme efter timme av nattsömn. Visst får jag lida för det dagen efter, men gud så härligt det är! Senaste boken jag sträckläste var Vindens skugga under några långa, ljusa sommarnätter i Norrland. Stämningen och känslan sitter i än…
Lotta Olsson på Dagens Nyheter skrev nyligen en krönika om att slukaråldern inte behöver ta slut. Och jag tycker det är så bra. Vi borde verkligen värna slukaråldern, eller snarare beteendet och se till att det varar hela livet! I en tid när allt snurrar snabbare och “multitasking” är vardagsmat är sträckläsning av en riktigt bra bok världens bästa avslappningsmetod. “A good read” kallar engelsmännen slukarböckerna. Det vill säga böcker som får oss att tappa greppet om tid och rum och bara fortsätta läsa. Det finns inget bättre än “a good read”…
Några böcker som jag “slukat” de senaste åren:
Tusen små bitar av James Frey, Boktjuven av Markus Zusak, Shantaram av Gregory David Roberts, Mig äger ingen av Åsa Linderborg, Livslinjer av Nancy Huston, och Middlesex av Jeffrey Eugenides.
Har du tips på några andra riktigt bra “slukarböcker” tar jag gärna emot dem! Julledigheten är inte så långt borta…
Det är nog när man har tid att sluka en bok som det blir den där fantastiska läsupplevelsen. Svårt att få till, verkligen, men underbart. Vilka böcker slukar dottern just nu? Behöver tips!
Känner igen mig i din dotter, Hedvig! Blev själv beskylld för att vara tråkmåns när vi hade släktkalas och kusinerna samlades för att leka och jag helst ville sitta i ett hörn och läsa.
Men alla böcker är ju inte slukarvänliga även om man har tid. Fast visst finns det några som alltid funkar. När jag får en Arne Dahl eller Elizabeth George-deckare i handen är jag på gränsen till onåbar tills den är utläst. Det är fantastiskt att gå in i en bok på det viset; att gå och vänta och längta tills man får tid att läsa den, så att man knappt kan tänka på annat.
Visst är slukaråldern en härlig period och – en viktig period! Tyvärr tror jag att många av “dagens” barn kanske kommer att gå miste om den tiden då så många andra sätt till verklighetsflykt erbjuds dem idag.
Det krävs trots allt en viss träning och förmåga till koncentration för att kunna måla fram dessa världar som du stöter på i böckerna. Film och TV-spel kräver ingen ansträngning.
Huuuh, vilken moraltant jag låter som nu 🙂