Hur stor betydelse har egentligen den första meningen i en roman?

Hur uppmärksamma är ni på den första frasen i en bok? Brukar ni stanna upp och riktigt smaka på öppningsfrasen i romanen ni just slagit upp? Hur många gånger tror ni författaren har suttit och omformulerat denna så viktiga mening?

Visst är det lite spännande att fundera på! Att tänka tillbaka på någon av ens bästa läsminnen och fundera på om det var något redan i de inledande raderna av boken som fångade en. Som avgjorde att detta skulle bli en bok ni riktigt tyckte om.

Jag blev i alla fall idag  sugen på att leta upp några av mina favoriter för att just smaka på den första meningen igen och se på vilket sätt den fångade in det centrala i boken. Detta efter att ha läst artikeln ”Första meningen ger mening åt texten” av Hans-Roland Johnsson i Svenska Dagbladet idag. Här ges exempel på första raden i ett flertal av våra klassiker såsom bl.a. Främlingen av Camus, Damen med hunden av Tjechov, Stolthet och fördom av Austen eller varför inte av,  en av våra sommarromaner i år,  Lolita av Nabokov.

Johnsson resonerar kring några olika sätt att inleda en roman och vilken betydelse det kan ha för vår fortsatta läsning. Han säger avslutningsvis att: ”Första meningen är naturligtvis bara början på läsupplevelsen. Med varje efterföljande mening kommer läsaren successivt att modifiera och finjustera sin tolkning och uppfattning av verket.”  Visst är det lite intressant!

Jag brukar t.ex. ofta läsa det första kaptitlet ur Ett öga rött av Khemiri högt för eleverna när jag introducerar romanen. ”Idag det var sista sommarlovsdagen och därför jag hjälpte pappa i affären”.  Det är alltid flera som studsar till och hojtar att det är ”nåt fel med språket” och sedan är diskussionen igång.  Vem är det som pratar så där? Får man verkligen skriva en roman på detta vis? Se där en effektiv första mening i en bok.

Mia D

Kommentarer: 7

  1. avatar
    Anna 2010-09-12 at 05:56

    Jag brukar inte tänka på hur första meningen är formulerad. Om jag spanar in några av böckerna jag har under trappen (min högst temporära pocketbokhylla) så var det inga fantastiska inledningar…..
    1.År 1816
    2.Det blev ingen promenad den dagen.
    Hur ska jag tolka detta? Känns ju inte så spännande inledningsvis men det var ju inte deckare heller….

    Visste inte att författare hade strategier vad det gäller första meningen i boken. Hmm…

  2. avatar
    Pia 2010-09-12 at 09:26

    Jag säger bara: ”Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.” 🙂

  3. avatar
    violen 2010-09-12 at 09:32

    Uppenbarligen betyder inte första meningen så mycket för mig eftersom jag inte hade så många rätt när förstameningentävlingarna florerade på bloggarna! Men jag tror ändå att de kan fånga intresset för boken i någon mån.

    I dramer tror jag att första meningen verkligen har betydelse och ofta speglar pjäsen på ett sätt som böcker inte gör.

    Kul att ni är med på bokbloggar, det är första gången jag besöker er faktiskt!

  4. avatar
    Hedvig Nilsson 2010-09-12 at 10:43

    Bra tips Mia! Ska kolla det när jag får upp alla böckerna ur flyttkartongerna…
    Den enda förstamening jag kan komma på är faktiskt den klassiska av Selma ”Äntligen stod prästen i predikstolen”

    När jag läste skapande svenska gick vi igenom förstameningar i kända romaner, och jag minns särskilt en (som jag bara minns till viss del) ”Det är kallt en morgon klockan xx i xx, och ännu kallare när man just ska bli skjuten av en exekutionspatrull”.

    Snacka om att bli inslängd i handlingen direkt! Men vilken känd roman var det som började så? Jag sökte på nätet och hittar nada! Kanske nån av er vet?

    Kul att du hittade oss, Violen!:-)

  5. avatar
    Mia D 2010-09-13 at 10:51

    Håller med dig, violen, om att första meningen oftast går förbi obemärkt, men visst kan det vara lite kul att gå tillbaka – med facit i hand – och se på vilket sätt inledningen säger något om resten av berättelsen.
    Kul att du har hittat till vår blogg! Välkommen tillbaka igen!

  6. avatar
    Kia 2010-09-14 at 08:38

    Vad intressant! Definitivt något som jag kommer att tänka på i fortsättningen! Jag var tvungen att titta igenom alla mina 12 böcker som jag har uppackade i bokhyllan! Väder och klockslag verkar vara ett populärt sätt att inleda böcker på! 🙂

  7. avatar

    […] är  dramatisk: ”Esmara var inte mer än fem år när hon såg sin mamma mördas” (på tal om böckers första meningar…). Jag läser med stor nyfikenhet. Men trots en bok fylld av kontraster och känslomässig dramatik […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *