Pernilla Augusts filmatisering av Susanna Alakoskis uppväxtskildring Svinalängorna (Albert Bonniers förlag) får fina recensioner i dagens tidningar (DN och Svd bland annat) och jag är riktigt sugen på att gå och se den. Boken läste jag för något år sedan och berördes av denna nästan osannolikt hemska barndomsskildring om Leena och hennes tragiska familjesituation.

Ännu starkare berörd blev jag av den teateruppsättning av Svinalängorna som jag såg i Karlstad strax efter att jag läst boken. Det var Riksteatern som gästpelade i sta’n och den kvällen var nog en av de starkaste teaterupplevelser jag varit med om. Fängslande med otroliga skådespelarprestationer som man inte kunde värja sig emot. Leenas familjs tragedi kom så nära att det stundtals var outhärdligt och flera i publiken bröt samman. Det var till och med någon som lämnade lokalen.  Hela rummet vibrerade av alla de kaosartade känslor som vi möter i boken.

På något sätt kan man ju styra över upplevelsen när man läser men ett välspelat drama drabbar på ett helt annat sätt. Därför är jag nu nyfiken på att se hur filmmediet förmedlar denna mörka historia. Pernilla August har ju tydligen satt sin egen prägel på historien då hon skapat ytterligare ett berättelseplan där vi möter Leena som vuxen kvinna. En till synes på ytan lyckligt gift tvåbarnsmamma som  minns tillbaka till en barndom hon länge försökt förtränga. Paret spelas av vackra Noomi och Ola Rapace. Visst låter det intressant?