Filmatiseringen av ”Svinalängorna” är fruktansvärt bra!

Nu vet jag att pocketpinglorna i första hand är en bokblogg,  men jag har tidigare skrivit om mina förväntingar på Pernilla Augusts filmatisering av Alakoskis uppväxtskildring Svinalängorna som blivit så omtalad.  Nu har jag äntligen kommit iväg på bio och jag bara måste få säga något kort om min upplevelse.

Vilken fantastisk film!!!  Vilket otroligt bra skådespeleri!!! Ja, jag tycker att den definitivt är värd är alla sina guldbaggenomineringar! Det här bör man inte missa!

Pernilla Augsut gör ju en mycket fri tolkning av romanen då hon låter händelserna ha sin utgångspunkt i den vuxna Leenas liv och det blir egentligen en helt annan berättelse än bokens. Det är följaktligen mycket som går förlorat från ursprungsberättelsen och flera viktiga personligheter i boken figurerar endast som lite vaga bikaraktärer i filmen, vilket kan tyckas lite synd. Men den nya dimensionen, med den vuxna Leena som på ett så smärtsamt vis tvingas konfronteras med ett förflutet hon så länge förträngt, tillför också något annat till Alakoskis roman. De två berättelserna kompletterar egentligen varandra på något vis.

Noomi Rapace är helt lysande i sin gestaltning av den vuxna Leena som möter sitt smärtfyllda förflutna. Ja, det är många som gör fantastiska rolltolkningar; barnet Leena och Leenas mamma är också de otroligt starka porträtt. Smärtan tränger igenom bioduken och jag känner mig såväl psykiskt som fysiskt berörd av dessa filmkaraktärer som känns så levande och äkta. Det är starkt, mycket starkt, och jag är riktigt omskakad när jag tårögd staplar ut från biografen.

Ja, det känns som om jag staplar klyschor på varandra här men jag tycker att detta är en oerhört sevärd film. En film jag verkligen rekommenderar till alla som inte räds de mörka berättelserna om livet.

Mia D

Kommentarer: 6

  1. avatar
    Katarina L 2011-01-08 at 05:32

    Då ska jag unna mig själv att gå och se den. Jag har varit med pojkarna på Harry Potter och Narnia – dags för lite egen tid! Harry Potter-filmen var förresten den sämsta hittills tycker jag – väldigt läskig och välgjort men det märks att de har gjort två filmer – som kunde blivit en. Synd!

  2. avatar
    Pia 2011-01-08 at 11:59

    Då får det definitivt bli söndagsmattine imorgon. Tack för tipset Mia!

  3. avatar
    Anna 2011-01-09 at 03:56

    Ska man läsa boken först innan man ser filmen eller?

  4. avatar
    Pia 2011-01-09 at 09:14

    Oj vá bra den var. Blev en helbiohelg: Svinalängorna och Winter’s arms. Vi närmare eftertanke två väldigt lika filmer. Mörka, innehåller trassliga familjeförhållanden och en stark dotter. Mycket sevärda båda två men efteråt är man i stort behov av en lyckoinjektion.

  5. avatar
    Mia D 2011-01-09 at 10:58

    Nej, Anna, det är inte nödvändigt att ha läst boken innan. Jag tror nästan till och med att filmupplevelsen kan bli starkare om man inte har läst boken. Man är liksom inte lika förberedd på vad man ska få vara med om.

  6. avatar

    […] du trifs bra i fengelset är Susanna Alakoskis andra bok efter Svinalängorna. Likheterna är slående, Sami och Leena kunde ha gått i samma klass och i båda berättelserna […]

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *