Modern arbetarskildring från Malmö

Som av en händelse råkade jag på yarden, skriven av Kristian Lundberg  lagom till 1 maj. Passande då det visade sig vara en modern arbetarskildring. Inte utan sina likheter med vår nyligen pinglade klassiker Mina drömmars stad.

Allt det jag berättar om är sant. Jag berättar det först för mig själv; oändligt långsamt.
Så börjar Lundberg sin självbiografiska berättelse. Det är ett turbulent liv denne skandalomsusade poet levt. Som på en berg-och-dal-bane-resa har han i drygt 40 år färdats från samhällets botten till dess kulturella topp, från kaos till småborgerlig trygghet, från kyla till värme tillbaka till iskalla miljöer – såväl temperaturmässigt som socialt. Undra på att han har en del att förtälja om sitt liv.

 

Boken innehåller några korta dikter. Varför finns det inga punkter i dikter?

yarden är en berättelse om författarens klassresa; sin uppväxt i Rosengård i Malmö tillsammans med sin schizofrena mamma och fem syskon, sitt tunga missbruk och tvivelaktiga affärsverksamhet långt innan myndighetsdagen inföll och sin näst intill obefintliga relation med fadern vars engagemang i sin son sträcker sig till att erbjuda honom anställning som servitör på sin 60-årsdag, på villkoret att han inte avslöjar sig som familjemedlem.

Den handlar också om författarens starka längtan till bibliotek, böcker och det skrivna ordet redan i unga år. Om hans författarskap och fallenhet för poesi och prosa. (Lundberg har förvisso många strängar på sin författarlyra och har även skrivit uppmärksammade deckare.) Och om hur denna talang tar honom på en klassresa från samhällets botten till de litterära finrummen bland den svenska litteratureliten. En trygghet som inte bara innebär erkännande utan helt nya ekonomiska förutsättningar.

Yarden berättar också om hur snabbt man kan åka ut ur dessa sammanhang om man inte sköter sig. Skandaler, skatteskulder och några snedsteg är vad som krävs för att snabbt slungas tillbaka till timanställning på nåder i Malmös hamn. Att flytta lyxbilar från båtar till lastområden (yarden) utan att skrapa lacken eller smutsa inredningen, med anställningsvillkor som får vem som helst att bryta ut i gråt blir åter den upphöjde poetens vardag.

Men det blir också en skildring av arbetsgemenskap och solidaritet. Tillsammans med sina universitetsutbildade arbetskamrater med invandrarbakgrund flyttar de och tvättar bilar på ackord i ur och skur. Och likt Tummen och Henkan i Mina drömmars stad ställer arbetskamrater upp för varandra för att undvika att hamna i onåd hos sadistiska förmän i hamnen. Skillnaden är att i Lundbergs fall faller inga försök till rättvisa eller förlikningar i god jord. Ett misstag – eller faktisk bara en misstanke om misstag – bestraffas omedelbart med avstängning, utfrysning och utebliven lön.

Det är en viktig men skrämmande bild av Sverige som målas upp och det är med ärliga och detaljerade beskrivningar, av både känslor och miljöer, som Lundberg med denna berättelse åter tar sin in i de litterära finrummen. Motsägelsefullt. Märkligt. Bräckligt. Hur länge ska det vara denna gång?

Betyg
Jag är ingen prosafantast men berättelsen drar mig ändå in i boken. Den känns mycket ärligt berättad och med författarens livsöde är det svårt att inte bli både fascinerad och förfasad. Det är en viktig berättelse som får mig att reflektera över hur bräcklig tillvaron är när skyddsnätet runt omkring har stora maskor. Sammantaget ger jag boken 3,5 pinglor av 5 möjliga.

Du gillar kanske också...

4 svar

  1. Mia skriver:

    Lustigt, Pia! Jag började på “yarden” för ett par veckor sedan och det gick inte alls. Jag blev mest irriterad på honom. Det var så eländigt och självömkande på något vis. Efter hälften lade jag den helt sonika åt sidan och började med vår pingelbok “Morgon i Jenin istället”. Kanske var jag inte på rätt humör? Jag lovar att göra ett nytt försök ändå 🙂

  2. Pia skriver:

    Eländes elände är just precis vad det var. Kanske jag var på “rätt” humör för denna bok. Men egentligen så var min intention att läsa Lundbergs bok Och allt skall vara kärlek. Och då Pocketshopexpiditen sade att yarden var del 1 så började jag med den. Ska bli intressant att se vad del 2 har att bjuda på.

  3. Hedvig N skriver:

    Lustigt att han jobbade i hamnen också, precis som Henning i Mina drömmars stad! Nyttigt att läsa böcker om ett Sverige man inte känner till. Själv uppskattar jag en riktig eländes-bok understundom, för att få lite perspektiv på tillvaron.

    Men varför heter den egentligen Yarden?

  4. Pia skriver:

    Yarden (svengelska) är uppatällningsplatsen där han parkerar bilarna när han kör dem av färjorna.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.