Ett kärt “återläsande”

Vad glad jag blev när vi skulle läsa Mina drömmars stad . Under min tid på komvux läste jag den här boken och blev alldeles uppslukad. Jag plöjde igenom hela Stockholmsserien och gjorde även något sorts specialarbete om Per Anders Fogelström. På den tiden (ja, så himla länge sedan är det inte….) levde han och bodde på Fjällgatan i Stockholm. Eftersom han blev lite som en idol för mig vandrade jag omkring utanför hans fönster och hoppades få se en skymt av honom. Utan att lyckas! 😉

Men nu till boken. Mina drömmar stad är den första boken i Stockholmsserien (eller stadserien). Henning Nilsson är femton år när han vandrar in i Stockholm  på jakt efter arbete och bostad. Året är 1860 och Stockholm präglas av trångboddhet, fattigdom och svält. I början vågar sig Henning inte över Slussen utan håller mest till kring Götgatan. Han lyckas få arbete och bostad och efter ett tag lär han känna “Tummen”, en infödd Stockholmare, som blir hans bästa vän.

Under två decennier får man följa Henning och de personer han har i sin närhet. Årstiderna kommer och går och för med sig olika svårigheter och glädjeämnen. När man väl har sugits in i berättelsen är det lätt att känna med de olika karaktärerna och leva sig in i de olika miljöerna som beskrivs. Den här gången befann jag mig på en solstol i Jordanien när jag läste slutet av boken och jag var väldigt glad över att jag hade keps och solglasögon att gömma mig bakom när tårarna började rinna. Fanns det en tidsmaskin som kunde göra att jag fick besöka Henning under en dag i 1800-talets mitt skulle jag gärna använda den. Men jag tror att en dag skulle räcka, mer än väl!

Betyget blir fyra lysande pinglor av fem.