Team Edward eller Team Jacob?

Nu när vi pocketpinglor har debuterat i bloggosfären så finns det vissa klargöranden eller ställningstaganden som kanske bör göras. Vi säger ju oss vara bokslukare på alla nivåer, både högt och lågt, eller hur? Vi väjer inte för något (även om vissa av oss fortfarande jobbar på att komma in i deckargenren) och därför såg vi det som en självklarhet att ta oss an Twilightböckerna för en tid sedan.  Det handlar om allmänbildning! Flera av mina  elever tindrade med ögonen när jag berättade om mitt senaste läsprojekt. “Åh, du kommer att älska dom!  Dom är helt underbara! Undrar om du är Team Edward eller Team Jacob?” Jag får erkänna att jag även la märke till en och annan elev som rynkade på näsan och inte verkade tycka att det var passande litteratur för mig, så med en viss spänning och en liten portion skepsis gav jag mig in i detta läsäventyr.  Första delen slukade jag på ett par dagar och vi hade en livfull diskussion på följande pocketpingleträff om huruvida vi kunde förstå dragningskraften i twilight eller inte. Och det kunde vi! Medelåldersdamer till trots (förlåt pinglor) så sveptes vi med i denna drypande tonårsromantik. Vi har ju alla varit där en gång, eller hur? Vem minns inte Sagan om Isfolket eller Grottbjörnens folk? Den stora skillnaden var väl kanske kyskheten som utmärker Meyers vampyrberättelser.  Men vad finns inte under ytan? Vi fnissade lite åt alla tacksamma analyser man skulle kunna göra på boken, t.ex. ett genusperspektiv skulle vara mycket lockande. Andra delen gick av bara farten men vid läsandet av den tredje delen började jag personligen känna en viss mättnad. Hela denna tredje del kändes mest som en transportsträcka och nu stod det fullständigt klart för mig vad eleverna menat med “Team Edward” eller “Team Jacob”. Så jag var ju bara tvungen att fortsätta mitt allmänbildningsprojekt och häromdagen avslutade jag den fjärde och sista delen (även om man mycket väl kan ana en möjlighet till fortsättning). Jag skummade en hel del sidor får jag erkänna, framförallt när de skred fram och tillbaka på ängar och diskuterade krigsstrategier, men jag var bara tvungen att få veta hur det skulle sluta. Det är ju där Meyer verkligen har lyckats – att skapa veritabla bladvändare. Eller som någon av skribenterna på www.bokhora.se sa: “Varning: vansinnigt beroendeframkallande!”.  Så det var nästan med en viss tomhetskänsla jag läste sista sidan. Och vad ska man nu tycka om denne svale Edward eller varmblodige Jacob? Nu står jag alltså här inför ställningstagandet; “Team Edward” eller “Team Jacob”? Ja, vad säger ni kära pinglor? Har vi tagit ställning?