En roman om väntan och längtan efter svar

Charlotta Larssons debutroman Förvandlerskan har hyllats av de flesta recensenterna och själv blev jag nyfiken på romanen efter att ha hört en av Karlstad Stadsbiblioteks bibliotekarier presentera den på mingelkvällen i våras. Oturligt nog så tog jag mig an denna roman alldeles efter att ha avslutat en av pocketpinglornas sommarromaner, Karthago, av Joyce Carol Oates. “Oturligt” säger jag då jag var fullkomligt nockad av Karthago och det var inte lätt för nästa roman att imponera på mig. (Läs gärna pinglan Pias tankar om Karthago!) Efter Oates mäktiga prosa så kändes det liksom lite “futtigt” på något sätt, vilket är ett ganska orättvist omdöme då Larssons Förvandlerskan egentligen är en alldeles utmärkt “story” skriven på ett mycket vackert, stundtals nästan lyriskt språk.

Berättelsen är uppdelad i två delar; en del där vi möter den 12-åriga Vera och en del där vi möter den vuxna Vera som inför sitt kommande föräldraskap känner att hon måste göra en resa för att hitta svaren på vad som egentligen hände med hennes mamma. Hennes mamma som plötsligt bara försvann efter en resa till Ryssland när Vera bara var tolv år.

Vera växer upp under 80-talet i Wien i en för henne lycklig och kärleksfull miljö. Det uppdagas dock att Veras pappa lever ett dubbelliv, att han egentligen är gift och har ett barn med en annan kvinna och Vera och hennes mamma blir de två som ständigt får vänta och leva i en längtan efter pappa och make. När pappan till sist tvingas välja så blir det Vera och hennes mamma som försakas och för att dämpa sin kärlekssorg och saknad så hänger sig Veras mamma fullständigt åt sin kvinnohistoriska forskning, Den lite brådmogna Vera lever sålunda ständigt i skuggan av sina föräldrars drömmar och livslögner i ständig väntan på att få en stund av uppmärksamhet och kärlek. Att få bli sedd och älskad.

Mammans kvinnostudier leder henne så småningom till Sverige dit hon reser tillsammans med Vera. I Sverige möter hon en kvinna som även hon uppslukas av sina studier i kvinnohistoria. De båda kvinnornas  “forskning” leder dem sedan till att göra en resa till St Petersburg i sökandet efter en mystisk “kvinnoby”  de stött på i sina studier av äldre texter. En resa de aldrig återvänder ifrån. Kvar, ensamma och svältfödda på uppmärksamhet och kärlek från sina mödrar, blir de två döttrarna Vera och Paula.

Den vuxna Vera lever i Paris. Hennes liv präglas fortfarande av en väntan och en längtan då hennes pojkvän i sin tur är alldeles uppslukad av sin forskning och sitt jobb. Ett mönster vi känner igen. Då hon inser att hon är gravid uppkommer en stark längtan efter att försöka förstå vad som egentligen hände och vad som egentligen drev Veras mamma att ge sig av först till Sverige och sedan till Ryssland. Vera ger sig ut på en resa i moderns fotspår.

Som sagt en mycket välskriven berättelse som är klart läsvärd men som tyvärr hamnade lite i skuggan av den mäktiga romanen Karthago.